Upp före 08 och sedan frukost i Liltons foajé där man alltså äter sina mackor och yoghurt. Jag satsade på köttbullar och rödbetssallad på macka som är en klar favorit innan jag gick i väg och hämtade bilen för att flytta den till en plats utanför hotellet.

Sedan var det bara att tacka för oss och ge oss av mot Sibirien och Gläntan eftersom Ylva aldrig besökt denna för ufointresserade ”heliga” plats. Tyvärr verkar Ängelholms turistbyrån helt ha tappat intresset för Gösta Carlssons monument vilket givetvis är en miss eftersom intresset för ufo är så stort också i Sverige.

Vi vandrade i alla fall runt där en stund och jag spelade in en kort liten film för Facebook som under kvällen hade setts av närmare 800 personer. Nästa anhalt på resan var den cykel- och gång tunnel som går under Kullavägen strax nordväst om rondellen. Där har elever från Munka-Ljungby skapat en häftig muralmålning som visar delar av Gösta Carlssons upplevelse. Drygt 400 visningar där.

Jag och Anneli gick ned i den och jag filmade en snutt även där. Eftersom målningen har funnits några år var det roligt att konstatera att den inte skadats eller förstörts på något sätt utan fått bli lämnade i fred.

Innan vi fortsatte mot Halmstad stannade vi till på en ostbutik på Storgatan för att Ylva ville botanisera lite där och hon gjorde också några fynd som nu tas med till Stockholm.

Klockan 12 körde vi igenom Halmstad och fortsatte till Mjellby konstmuseum utanför staden. Där visades den permanenta utställningen över Halmstadsgruppen som var riktigt fin och väl värd ett besök. Men vi hann också se en utställning med surrealistiska målningar gjorda av tre kvinnor (Franciska Clausen, Rita Kernn-Larsen och Elsa Thoresen), även den väl värd ett besök.

Vi tog lite drygt en timme på oss att gå runt och njuta av konsten. Surrealism är verkligen en konstform som jag gillar – och tjejerna också.

Innan vi besökte konstmuseet gjorde vi en avstickare till Myrorna inne i Halmstad. Rätt stort men inga fynd egentligen. Köpte ett par böcker till AFU trots allt. Och Anneli en fin topp.

Men färden skulle gå vidare mot Mariestad via Göteborg. Lite ont om tid hade vi eftersom vi ville vara framme på vandrarhemmet före 17.30 så när det var dags för lunch stannade vi på en Max-restaurang utanför Falkenberg och plockade med oss burgarna i bilen.

Det var intressant att köra från Göteborg och upp mot Mariestad eftersom det pågick ett omfattande motorvägsbygge som jag inte sett tidigare. Det var ett tag sedan jag körde här. Men bygget bådar gott och en ny motorväg är verkligen behövlig.

Strax efter 17 var vi i alla fall framme vid vandrarhemmet i Mariestad. Jag lämnade tjejerna för att checka in och åkte till Raili för att plocka upp henne. När vi alla var samlade gick vi på Sill och Dynamit för att äta gott i den härligt varma kvällen.

Senast var det vi som bjöd Raili men nu tyckte hon att det var dags att bjuda oss. Sill och Dynamit har bra kvalitet på maten och jag fick en mycket fin oxfilé med potatiskaka och grönt medan Raili och Anneli tog gösen och Ylva musslor. Efterrätten blev en repris från senaste gången, en mjölkchoklad-crème brûlée med en kula glass i brynt smör.

Nöjda vandrade vi längs kajen och vi var långt ifrån ensamma. Parkeringarna var så fulla med bilar att jag fick ställa borta vid småbåtshamnen.

Men tack vare det fick vi oss en liten fin vandring i kvällssolen.

Hemma hos Raili hjälpte vi henne med lite räkningar innan vi tog fram korteken och spelade ett antal partier Chicago. Anneli sopade fullständigt mattan med oss andra tre under de två första och sedan lyckades Ylva vinna, om än i mera moderat stil. Jag och Raili fick nöja oss med att ha gjort bra ifrån oss. I alla fall i några givar.

På Mariestads vandrarhem var det sig likt från sist, men nu fick vi rum 12 på nedervåningen, intill köket. Som tur var blev natten inte lika varm som senast då vi fick hålla en bullrande fläkt igång hela natten.

Strax efter midnatt hade jag tagit mig upp i min våningssäng efter att ha pussat Anneli godnatt.