Jag håller på och läser Bengt af Klintbergs nya bok ”Vänster hand och motsols” (Ellerströms) som är en intressant sammanställning av 100 magiska riter från förr. Samlade från såväl skriftliga som muntliga källor. Och det är lätt att konstatera att många av dessa riter inte tillhör dem som man behöver kunna i dag. Eller vad sägs om rådet att hänga sig med fötterna i taket med en skål varm mjölk under sig på golvet för att sedan med hjälp av mjölkångorna locka ut den orm eller ödla som kan ha krupit in i kroppen?

Den riten är handfast och tydlig liksom många andra som har med sjukdomar och fysiska problem att göra. Men boken berättar också annat som lockar mitt intresse. Som hur man ska göra för att hitta ett borttappat föremål. Då ska man ta två stickor i handen, blunda och kasta dem från dig. Detta ska sedan upprepas till dess att stickorna formar ett kors. Åt det håll korset största del pekar, dit ska man gå och där ligger också den borttappade saken.

Jag kan tycka att det låter lite krångligt men fungerar det så varför inte?

Bengt af Klintberg nämner också hur man ska förhindra att döda går igen. Här gäller det att strö linfrö i spåren efter dem som burit ut den döde ur huset (det var ju hemma man avled förr i tiden). Om den döde skulle få för sig att komma tillbaka så var han eller hon tvungen att plocka upp varje linfrö vilket skulle göra det svårt at återvända för att skrämma de efterlevande.

Skulle man trots allt få syn på ett spöke gällde det att tiga i ett dygn och så snabbt det gick efter det gastkramande mötet dra ett stycke stål mellan tänderna. Men man kunde också möta ett spöke utan att ens se det, konstaterar af Klintberg. Detta kunde yttra sig i ett kraftigt illamående och då gällde det att snabbt och tyst gå hem, ta av sig alla kläder utom linnet och sedan släppa ett glödande kol från spisen mellan linnet och kroppen. När man gjort detta tre gånger utan att yttra ett ord kunde den drabbade räkna med att vakna frisk nästa morgon.

Det finns en hel del kvar att läsa i boken så jag får återkomma till den.

Hemmavid ägnade jag en hel del tid åt att sortera in digitalt material på de externa hårddiskarna. Något jag brukar göra efter ett skift är slut men lika bra att börja med det nu. Och så blev det, som vanligt, en massa jobb med UFO-Sverigeadministration. Som att hjälpa folk som vill prenumerera, svara på frågor om varför tidningen inte kommit och ta del av mejl som rör observationer som mejlaren undrar över.

När jag väl åkte till jobbet hade jag pratat med både Mats och Håkan E. Mats för att kolla läget hur han mår och Håkan för att bestämma att ses i Enköping på måndag. Då ska några lådor med nya numret av UFO-Aktuellt lämnas över.

När jag kom till jobbet hann jag inte ens sätta mig förrän jag fick uppgift att skriva om en uppgift om att Dawit Isaak ska vara bekräftat vid liv i fängelset i Eritrea. Uppgiften via en intervju på sajten Blankspot där Martin Schibbye hade intervjuat Leif Öbrink, ordförande i stödföreningen Free Dawit Isaak.

Jag ringde upp Leif Öbrink och sedan fyllde jag på med att intervjua Sveriges ambassadör i Eritrea (men placerad i Stockholm) Svante Liljegren och den tidigare kabinettssekreteraren Annika Söder. Inom en timme hade vi en hyfsad artikel men redan efter en tjugo meter kunde få få ut nyheten, elva minuter före Expressen som var tvåa av tidningarna.

Pappersversionen blev 3.500 tecken lång och det var nära att jag inte hade fått med Liljegren då han först inte svarade men ringde tillbaka precis när jag var på väg ut för att äta. Bara att vända och rusa upp för trappan och ta mig in på redaktionen igen. På det sättet hann jag få in hans citat i papperstidningen också.

Mat blev det också som ni kan se här ovan. En välsmakande schnitzel med suverän potatis på Rosa Drömmar.

En hel del att göra även i dag. Hem efter 01.