I dag har vi gått genom skogen, förbi Mälarö GK och fram till Rosenhills trädgård och musteri där vi åt glass, drack must och sedan åt en god lunch. Och sedan tillbaka till Skytteholm där vi bor. En liten nätt tur på nästan 10 kilometer allt som allt.
Rosenhill lockade mycket folk och köerna till serveringen var långa. Högst två grupper släpptes in samtidigt vilket gjorde att det tog lite tid men vi lyckades slippa de längsta eftersom vi var där i hyfsad tid.
Vägen genom skogen var lätt kuperad och gick långa sträckor på toppen av en brant rullstensås. Vi var de enda vandrarna och såg bara fjärilar, myror och kottar plus en kopparödla som låg och solade sig på stigen.
Rosenhill var ett lätt lustigt ställe som gjorde en sak av att se rätt skabbigt ut med omaka möbler och skrot på området. Men barnen som följt med sina föräldrar dit kunde njuta av en trädkoja deluxe, högt uppe i ett par träd dit det ledde en trappa. Intill hängde en jättegunga i långa rep.
Under dagen fick jag en förfrågan om att hålla föredrag för en grupp i Göteborg där mejlaren skev ”ryktet säger att det är fantastiskt bra”, vilket ju är roligt att höra, och så ett mejl från Bob Rickard i London. Det var ett tag sedan vi hade kontakt. Jag har tänkt på honom rätt ofta den senaste tiden och det var skönt att höra att han verkade må bra.
Har också varit aktiv i vår admingrupp på Allmänheten diskuterar ufo och UFO-Sverige så snart jag haft möjlighet. Bland annat hade vi en notorisk övertrampare som vi var tvungna att säga till och läxa upp. Som vanligt sköter sig de flesta medan ett mindre antal måste hållas under uppsikt.
Det tog drygt en timma att gå vardera vägen genom skogen och när vi kom tillbaka till rummet vilade vi benen en stund och så plockade vi fram våra böcker. Men sedan tog vi sikte på bastun och badet igen och det var lika kallt och uppfriskande i vattnet som i går.
Vi tog det väldigt lugnt och beställde var sin kall Mariestads innan vi gick tillbaka till hotellet för att passa kvällens mat som var klockan 20. Och i dag hoppade vi buffén och beställde var sin entrecôte. På servitrisens fråga om hur vi ville ha dem tillagade svarade Anneli medium rare och jag: gör den så blodig som kvaliteten på köttet tillåter.
Nu tycker jag att köket hade lite väl överdriven tro på köttkvaliteten och sin egen förmåga att servera en bra köttbit men den var i alla fall okej om än lite för senig och översaltad för att få mer än en stark trea. Till detta drack var sitt glas rött från Toscana. Efterrätten serverades liksom i går ute i loungen där vi satte oss med våra böcker och läste medan vi åt.
Vid 23 hade den tunna månskäran precis nått horisonten när vi gick ut för att njuta av kvällshimlen som var vacker och dramatisk. Men sedan kändes det skönt att krypa ner och fortsätta läsa en stund.
