månadsarkiv: oktober 2020

En tur på stan i Uppsala och lite Fantastik

Klas Augustsson driver Fantastikbokhandel i Uppsala.

Solen mötte oss genom de stora fönstren på åttonde våningen på hotellet i Uppsala när vi vaknade någon gång efter 08. Och sedan blev det en bra hotellfrukost med bacon, korv, vita bönor och äggröra (för mig) och en del nyttigheter för Anneli.

Vid 10 anslöt Ylva och vi kunde checka ut från Elite Hotel Academia och plocka ned våra väskor i bilen för att sedan vandra ut på stan för en promenad i den frisk höstluften.

Eftersom jag behövde en ny skjorta (enligt Anneli) och en ny vinterjacka (enligt mig själv) så gick vi till en butik på Dragarbrunnsgatan (Rx Mode) där vi handlade lite kläder till mig för rätt många år sedan. Något Anneli nämnde för en manlig expedit som blev så nöjd med att vi var återkommande kunder att vi fick tio procent på allt vi köpte.

Jag är inte en person som stannar allt för länge i en herrekiperingsbutik så vi var snart på väg igen, nu med den nyinköpta blå skjortan och vinterjackan liggande kvar i butiken för att slippa bära med oss dem.

Anneli och Ylva vid Fyrisån.

Det blev en fin vandring längs Fyrisån, mot norr, och efter en bra bits gående tog vi Fyrisspången över till andra sidan och vände tillbaka mot Domkyrkan till. Det var inte så mycket folk ute faktiskt men när vi närmade oss centrum igen så fyllde det på.

Men det var en sak jag ville kolla innan vi gick tillbaka och det var en sf-bokhandel som jag visste hade öppnat inte långt från kyrkan. Jag och Staffan Kihlström hade letat efter den vid ett tidigare tillfällen men utan framgång. Nu gick det bättre. För på S:t Eriks gränd 6 hittade vi Fantastikbokhandeln som dessutom var öppen!

Vi slank in och jag gick fram och presenterade mig för mannen bakom disken, Klas Augustsson, som också var ägare. Och han kände till mig. Jag sa till honom att jag var imponerad över att hans verksamhet hade klarat coronan och berättade lite om AFU och vad vi var ute efter. Så vi kom överens om att samarbeta. Får han in något som har med ufo och det okända att göra och som han inte själv tänker sälja så mejlar han. Och får jag napp på sf-böcker i Uppsalatrakten så är det jag som hör av mig.

Jag hittade faktiskt en bok som jag ville ha också, nämligen en om ufo på film. Det slutade med att Anneli köpte den i julklapp till mig så nu är den inslagen i ett paket och jag får inte öppna den förrän den 24 december!

När vi var på väg därifrån kom en dam med en liten hund som bestämt satte sig på tröskeln in till bokhandeln. Och det gjorde den av gammal vana fick vi veta av damen. För hunden hade vuxit upp där, på den tiden som där låg en blomsterhandel. Nu tyckte den om att stanna till på sina gamla domäner.

Efter att ha plockat upp mina kläder vandrade vi vidare genom stan och över järnvägen till Stickspåret, en butik som Anneli och Ylva fick gå in i själva medan jag satt kvar utanför i solen och väntade. Anneli hittade en blus och nöjd med inköpet gick vi till Stationen (som är den gamla Centralstationen) för att sammanstråla med Rigmor och Behzad och efter en stund också Gunilla, samma gäng som i går alltså.

Älgköttbullar.

Lunchen där var utmärkt och även om tallriken med älgköttbullar ser ganska loten ut här ovan så var det rejäla bullar som jag, Gunilla, Anneli och Ylva blev ordentligt mätta på. Rigmor och Behzad tog fisksoppa.

Stationen är vacker och maten var alltså bra och vi satt där rätt länge och pratade efter att vi ätit upp. Vi var så nöjda att Gunilla frågade vad det egentligen var i köttbullarna och fick svaret på en lapp: Älg, hjort, timjan, grädde, enbär, senap, lök och ägg. Måste provas hemma!

Till slut var det i alla fall dags att säga hej till Uppsalagänget och köra tillbaka till Stockholm. Efter att ha lämnat Ylva hemma hos sig så var vi på väg mot Skälby när Markus ringde och undrade om vi kunde hämta upp honom på golfbanan i Bromma där han haft en del jobb i dag. Så det var bara att vända när vi kom fram till Råckstarondellen och ta oss tillbaka genom den rätt knöliga trafik som hade kämpat med rätt länge på vägen hem.

Men så är det. Om ens barn ber om hjälp så är det bara att ställa upp. När vi äntligen kom hem hade klockan blivit ganska mycket efter ännu ett stopp på Handlar’n på Skälbyvägen för att kompletteringshandla lite. Mend et skulle dröja några timmar innan jag och Anneli fixade kvällsmat i form av pasta med pilgrimsmusslor och en stark sås; Markus hade stuckit in till stan för att träffa en kamrat.

Framåt kvällen tittade vi på båda avsnitten av den fantastiska och osannolika dokumentären ”Mullvaden” om hur en dansk infiltrerar Nordkorea men jag jobbade också på med bokmanuset som nu är uppe i 683.330 tecken och skrev ett långt brevsvar till min vän i Falköping som inte har så långt kvar.

Klockan hann bara bli midnatt i dag innan jag gick och lade mig. Då hade Anneli redan hunnit somna.

Loading