Vaknade vid 06 men det var helt okej eftersom jag sov bra hela natten så när jag egentligen skulle upp vid 07 var det bara att gå in i duschen och sedan raka vägen ned till matsalen för frukost. Kom till och med för tidigt så det var bara att vänta en kvart tillsammans med Fred som också var tidigt på plats.

Felix och John anslöt och snart var alla där. En bra start på dagen innan vi körde mot söder från Vargön mot Båstad där vi ska bo i natt.

Det blev en resa genom allt mörkare himlar och snart också regn och med tiden lite åska vilket ställde till det en del för oss eftersom vi är rätt väderberoende då det mesta ska filmas utomhus.

Målen för dagen var två – Gösta Carlssons monument i utkanten av Ängelholm och Tommy Hesselbom i Grevie. Den första händelsen är väl känd, ”Pollenkungens” upplevelse den 18 maj 1946, den andra är mindre spridd men de som läst min bok ”UFO – spökraketer, ljusglober och utomjordingar” eller UFO-Aktuellt vet vad jag talar om.

Nu klarnade det upp när vi närmade oss Hallandsåsen så kunde vi köra till hotellet i Båstad och checka in, äta en god lunch och ta det lite lugnt en stund innan vi körde vidare till Grevie.

Eftersom detta ska bli en teveserie så ska det till en del klippbilder också vilket innebar att det blev några stopp på vägen för att kamerateamet skulle kunna ställa sig vid vägkanten och filma oss när vi körde förbi med husbilen.

Men till slut kom vi fram till Grevie och då föll regnet. Tommy kom ut och mötte oss med paraplyer och det blev ett hjärtligt återseende; vi sågs senast den 22 januari 2012 då jag var hemma hos honom och Helen i deras hem för en intervju.

Att göra dokumentär innebär ett antal omtagningar, samma frågor igen och nya vinklar. Först filmade Alex när Felix ringde på dörren och hur de sedan gick ut så att han kunde visa var han stod när föremålet dök upp.

Sedan satt Tommy med Felix i deras uterum där han fick berätta hela historien om hur han fått för sig att gå ut till vedtraven bakom huset mitt under Rapportsändningen. Han kan fortfarande inte förklara varför det blev så och än mindre varför han plötsligt bestämde sig för att spana upp mot himlen när han stod där ute.

I vilket fall fick han syn på ett rödorange föremål med stora spröt som på låg höjd gled över honom för att sedan snabbt öka farten. Han hann springa in och ropa ut sin fru Helen som tyvärr bara hann se föremålet när det var ganska långt bort.

Det blev en mycket stark känslomässig upplevelse för Tommy trots att så många år gått och under några sekvenser började han faktiskt att gråta. Så nära kändes händelsen igen.

Och när Tommy placerades framför kamerorna ute i sin trädgård blev han åter tagen.

Det blev en riktigt bra inspelning och jag var glad att få chansen att prata med Tommy och Helen igen. Helen hade jag bara talat med på telefon tidigare. Innan vi gick till husbilen frågade jag Tommy om han kunde tänka sig att donera sin målning av föremålet till AFU och ett framtida museum och det gjorde han gärna.

Sedan var det tack och hej och vi packade in oss i husbil och följebil för att resa vidare mot Sibirien och Gösta Carlssons monument. Där var det tänkt att jag och Felix skulle prata oss igenom vandringen från vägen fram till själva monumentet.

Felix parkerade den stora husbilen med perfektion och jag se till honom senare på kvällen att även om jag var väldigt imponerad av hans frågor och att han fungerade bra som ufolog var jag ändå mer imponerad av hans sätt att köra sin husbil. Det känns tryckt att åka med honom.

Innan vi kom fram till Ängelholm stannade vi för att filma ett prat mellan redaktionsmedlemmarna vilka är Felix, John och Fred. Först försökte vi med en matvagn i utkanten av Båstad men den platsen hade för mycket trafik så det funkade inte. Dessutom var innehavaren inte där och när han väl kom försökte jag förklara för honom att vi skulle filma men att det inte gick just vid hans lilla vagn. Tror inte att mannen fattade särskilt mycket av det jag sa där han stod med ett par nyinköpta gurkor i händerna.

Istället körde vi till Vejbystrand där snacket gick betydligt bättre, ute vid vattnet och med fin havsutsikt. När allt var färdigfilmat efter några omtagningar och en drönarflygning kom ett lite gäng tjejer som var på seglarläger där fram och ville prata med Felix som de kände igen.

Så teamet filmade dem när de pratade med Felix och efteråt pratade jag med dem och airdroppade den lilla film som jag tagit av deras möte till en av tjejerna. Sedan bar det iväg mot Gläntan.

Fick förresten en lista på vilka nyhetsklipp som varit mest öppnade på SVT i går där ett inslag från kriget i Ukraina toppade följt av sommarvärmen. Därefter kom kongressförhören om ufo i USA. Bland mest startade klipp fanns ”UFO-Sveriges ordförande: Bra att frågan inte längre stigmatiserar” på fjärde plats. Kul!

Väl ute i gläntan gick jag och Felix sida vid sida och diskuterade Gösta Carlssons observation. Och på vägen träffade jag först en man som jag mejlat mycket med och som givetvis kände igen mig direkt. Så vi blev stående för att prata en stund medan allt filmades. Givetvis kände han igen Felix också.

Och innan vi gick in passerade en annan man förbi med sin familj och hejade glatt på mig med namn och allt och när jag frågade sa han att han läst mycket av det jag skrivit.

Det roliga var att vi träffade familjen lite längre bort på stigen eftersom vi filmade lite långsamt och de hann kolla in monumentet och vända innan vi kommit halvvägs. Och då berättade mannen, efter en hel del påtryckningar från sin fru, att han hade haft en ufoobservation när han gjorde sin militärtjänst. Och en mycket intressant sådana dessutom.

Teamet filmade och jag och Felix frågade och lyssnade. Innan vi skildes åt fick jag hans mobilnummer så att jag kunde höra av mig.

När vi så äntligen kom fram till monumentet fortsatte jag att berätta Göstas historia såsom han upplevt den. Vi tittade på ”graven” och de igjutna ringarna och det flögs med drönare för att få bilder uppifrån. Ett par på cykel dök upp och ville prata spökraketer med mig.

Vi var där en bra stund och spelade in men på vägen därifrån mot Båstad igen pratade jag och Felix om fallet och en hel massa annat där vi satt i fram i husbilen medan kamerorna rullade.

Då vi äntligen fick mat var klockan en bit efter 21 och det blev restaurang Ferdinand där Clara Herngren mötte upp och där maten var gudomligt bra. Jag åt en grillade skirt steak med bönor, mangold och lökar i sherryvinäger efter att ha fått lite goda förrätter. En lokal ale från Göteborg blev det också.

Det blev prat om dagen, som alla var mycket nöjda med men också om naturkatastrofer och annat skoj. Det är bara att konstatera att det här gänget är riktigt kul tillsammans och att vi jobbar bra ihop.

Innan vi var klara var Nils och Alex tvungna att åka tillbaka till Tommy i Grevie för att ta en sista planerad scen i mörker medan vi andra till slut gick tillbaka till hotellet, Hotel Skansen där jag och Fred delar rum 222 på tredje våningen (mysko).

Det blev lite mejlsvarande och tidigare i dag fick jag telefon från Södermanlands Nyheter som vill intervjua mig på onsdag.

I säng 01.00. Då snarkade Fred redan…