Vaknade efter 04 och kunde inte somna om och när klockan skulle ringa 05.30 var vi redan uppe både jag och Fred. Ute var det mörkt och kyligt när vi ställde oss utanför den del av motellet som de övriga bor i och medan vi stod där kollade jag eposten – och fick mitt livs chock!

För där låg två mejl, båda med samma innebörd, ett från Chris Mellon och ett från Avi Loeb. Budskapet var detsamma – ingen av dem ville ställa upp för intervju eftersom de fått höra att FLX, som gör dokumentären, inte var ett seriöst filmbolag.

Det blev rätt stor uppståndelse när de övriga anslöt och utan att gå in på detaljer så kastade jag mig över mejlen i telefonen och skrev till båda plus några till. Efter en stund hade jag lyckades få tillbaka Avi Loeb som nu åter ställer upp men det skulle ta många, många mejl under dagen innan Chris Mellon lovade att återkomma under morgondagen i frågan.

Vi har ärligt talat ingen aning om vem som spridit den falska informationen om oss och vår ufodokumentär för den är absolut seriös och kommer självklart inte att göra sig lustig över de vi ska intervjua. Tvärtom har vi den största respekt för alla.

Efter en dryg timma stående ute på parkeringen och mejlat och messat fick jag också tag på min kamrat Robert Fletcher som ska vara med på konferensen och även han lovade att försöka hjälpa oss att reda ut det hela.

Jag tror att vi har gjort allt som går att göra och det är bara att hoppas att inget nytt elände inträffar som skulle kunna ställa till det under morgondagen.

Klara med den här tuffa starten på dagen tog vi våra bilar och körde några kvarter till ett bra fik där vi kunde sitta ned och prata, formulera ännu fler mejl och sedan också filma utanför. Jag och Felix pratade om raëlianerna och filmades av Marcus. Men sedan bar det av mot San Francisco och Lafayette Park där vi spelade in några scener med bara Felix och sedan också med hela redaktionen, alltså Felix, John och Fred innan Felix högg några personer som flanerade i parken för att intervjua dem.

Vi var nog i parken i 90 minuter och fick kämpa en del mot hovrande helikoptrar (Bay Bridge var ockuperad) och snattrande fåglar (som lät som apor) innan vi körde över Golden Gate till Battery Spencer där utsikten in mot stan och Golden Gate är riktigt fin.

Vägen dit går längs snirklande serpentinliknande vägar och många fler än vi hade planerat att ta sig dit. Men till slut fick vi en parkeringsplats och kunde spela in några scener även där. Fred hjälpte ett par med en märkpenna så att de kunde sätta ett hänglås på staketet som redan var helt belamrat av liknande lås. Detta för att fira olika datum eller för att på något annat sätt visa att man håller fast vid någon.

Det var tredje gången jag var här faktiskt och som vanligt var det rätt blåsigt. Men vi fick de scener som behövdes och så körde vi tillbaka mot Palo Alto-området där vi stannade till på vårt eget motell och åt riktigt fräscha mackor. Rekommenderas. Men även där fortsatte arbetet med att säkra intervjuer inför morgondagen.

Strax efter 15 var vi på plats på Setiinstitutet i Mountain View för att intervjua Seth Shostak, en av de mest kända forskarna när det gäller liv i rymden. Seth är över 80 år och visade sig vara en helt fantastisk person, på precis alla sätt som finns.

Felix gjorde ett par långa intervjuer där de två gick runt i lokalerna och till sist blev sittande i en soffa och sedan gjorde John också en intervju med Seth sittande på sitt kontor. Själv fick jag möjlighet att prata en lång stund med denne intressante och genomtrevlige man, även jag och det kommer att bli en artikel i UFO-Aktuellt.

Jag och Fred köpte också var sina exemplar av en av hans böcker – givetvis signerade.

Det var en ynnest att få träffa Seth som jag följt genom åren. Kunnig, smart och perfekt framför kameran. Det blev många skratt när han och Felix verkligen fick till ett bra samtal. Och, Seth förklarade att det finns skäl att tro att bara vår egen galax har omkring 10 000 civilisationer som skulle kunna sända ut intelligenta signaler. Han sa också att han trodde att vi skulle få kontakt med en annan civilisation inom 15 år. Det slog han vad med Felix om. Alltså att vi då tagit emot signaler som vi kunde identifiera som intelligenta.

Själv passade jag på att fråga om hur hans intresse för Seti uppstått och varför han brinner för att berätta om sitt arbete för barn och unga – och oss äldre. Sammanlagt var vi där i drygt tre timmar och när vi väl var klara hade alla andra i personalen gått hem.

Rätt trötta gav vi oss iväg in mot ett område med restauranger där vi efter en massa krångel kunde hitta en riktigt bra tapasrestaurang, Cascal, där vi kunde äta gott och summera dagen som varit lång, snirklig och innehållsrik. Alla var rörande överens om att mötet med Seth Shostak var den verkliga höjdpunkten.

Till slut, vid 21.30-tiden, var vi äntligen tillbaka på motellet. Det var inte så dumt. Trötta i skallarna och i fötter och rygg blev det sedan sängen 22.30. Sovmorgon till 07 i morgon utlovat. Bara att hoppas att det går att sova så länge.

Avslutade dagen med att läsa i min bok.