I dag hämtade jag upp Fred och Grzegorz i Märsta vid 12.15 efter att ha suttit hemma och skrivit klart det sista på mitt föredrag. Eftersom jag skulle inviga utställningen i Vallentuna kulturhus och dessutom prata om ufovågen i Vallentuna för 50 år sedan med många som var med då i publiken, då ville jag att allt skulle bli rätt.

Framme blev vi mottagna av Mia Broborg, precis som i går, och tillsammans bar vi upp lite böcker, tidskrifter, muggar och min väska med datorn och sladdar.

Själv utställningen skulle jag och Mia inviga klockan 14 men det kom folk redan en timme innan dess. Flera kända ansikten som Erik Östling, Dan Mattsson och senare Olof Röckner. Många skulle komma fram under dagen för att berätta om sina upplevelser av det okända och både jag och Fred pratade på väldigt mycket.

Fred skötte dessutom om att ta bilder och sälja det vi hade med oss. Min bok tog slut i ett nafs och jag fick ta fram en lista där folk kunde skriva upp sig så att jag kan posta till dem i efterhand. Erik som beställt boken kom dit och hämtade den och så fick vi en chans att prata lite.

Jesper Fröberg, som har ett lokalt tryckeri, hade hört av sig och tog med lite ”godispåsar” med ufotryck som vi fick dela ut gratis till några av dem som köpte böcker.

Efter att jag och Mia sagt några väl valda ord var det fullsmockat med folk som tittade på utställningen. Det blev till och med kö för att komma åt att läsa på skärmarna. Intresset var verkligen enormt.

När klockan väl blev 14.30 var det dags för mig att börja prata och då var auditoriet fullt till sista plats så Mia fick bära in extra stolar och dessutom stod det folk i dörren som helt enkelt inte fick komma in av brandsäkerhetsskäl. Några vände och gick hem. Till slut var vi nog 220 personer som var på plats.

Mitt föredrag hade fokus på Vallentunavågens första dagar men också på ”Operation S” där frivilliga från FOA och hemvärnet plus ett antal ufointresserade under en helg några månader efter det att vågen startade. Men jag pratade också om TV4-dokumentären” och det som händer i USA plus en del om min egen första tid som aktiv ufolog.

Jag pratade en timma och fick bra med applåder efteråt plus, när jag kommit hem, flera mejl från tacksamma åhörare. Sådant värmer! Hann också prata en stund med Olof Röckner innan allt stängdes klockan 16. Men utställningen finns alltså kvar till den 21 april då jag håller ännu ett föredrag med annat innehåll.

Hann också prata med Hillevi Andersson och hennes man och två av deras barn och det var så skönt att höra att Hillevi själv var nöjd med min presentation. Det är ju ändå hon som är huvudpersonen i detta drama.

Innan jag lämnar detta så vill jag lyfta fram Fred som var den som kom på idén att vi borde kontakta Vallentuna kommun och föreslå en jubileumsutställning. Något vi gjorde den 26 september förra året då vi fick till stånd ett möte med utställningsproducenten Mia Broborg, kulturproducenten Charlotta Burlin och kulturchefen i Vallentuna, Anders Dahlgren. Så här i efterhand kan vi konstatera att Freds glada konstaterande att ”den där salen fyller vi” stämde väl överens med verkligheten.

En av de anställda i huset som skötte om min teknik konstaterade att man aldrig tidigare haft så mycket folk i aulan eller på någon utställningsinvigning heller för den delen.

Efter att ha kört hem Fred och Grzegorz körde jag till Skälby pizzeria och hämtade en kebabrulle som jag inmundigade med en iskall cola framför teven och bara tog en paus. Sedan ägnade jag en stund åt att se till att UFO-Sverige fick sina pengar för sådant vi sålt under dagen och hjälpte Felix och andra i filmgänget att få tillgång till en låst artikel på New York Times sajt som handlade om Avi Loebs fynd och en artikel i Värmlands Folkblad där Tobias Holmgren skriver i en kulturrecension om första avsnittet av TV4-serien: ”Ändå är programmet förmodligen det mest spännande jag har sett på svensk tv de senaste fem åren. Summa summarum är hur som helst Ufo-mysteriet med Felix Herngren folkbildning av yppersta klass. Finns det någon produktion som kan göra för Area 51 och gröna gubbar vad Historien om Sverige gjorde för svensk historia, så är det denna.”

Känns bra att vara en del av den här serien!

När Anneli kom hem från Kungliga Operan, där hon tillbringade en billig plats bakom en stolpe men lyckades se två av de tre akterna från platser intill (som blev tomma) och tyckte att ”Parsifall” var bra, hamnade vi bakom våra datorer en stund.

Pratade förresten med Tobias och Anders som haft unga intresserade från Astronomisk ungdom på plats för guidning på AFU i dag. Tjugo personer i de yngre tonåren.

Efter 23 siktade vi mot sängen.