I dag var vi ute på egen hand eftersom Mats och Eva hade andra personer att träffa så efter en lött frukost i vårt enkla rum tog vi bilen söder ut mot Gotlands största bronsåldersröse, Uggarde rojr, lite söder om Hemse.

Vägen dit tog oss längs en spikrak grusväg och sedan fick vi parkera vid en bondgård och gå ett par kilometer. Då hade det börjat regna men vi hade paraply och regnrock så det gick bra. Själva röset låg utkastat på ett fält som när det uppfördes bara låg några hundra meter från stranden. När vi tittade oss omkring såg vi fem andra, mindre rösen, några hundra meter åt olika håll från det stora.

Vi vandrade omkring där en stund innan vi skrev en rad i gästboken och körde tillbaka längs grusvägen med lite andra planer – som inte riktigt blev av… För när vi kom fram till 142:an, som var den stora vägen, lyste en varningslampa som visade att det var något fel på ett av däcken.

När vi stannat till på en busshållplats utanför Hemse kunde vi se att vänster fram var något mindre piggt än de övriga. Ringde öns enda öppna däckfirma (i Visby) men de var inte öppna nog för att hjälpa oss, så jag ringde bärgare via försäkringsbolagets nummer och kom överens om att kolla om det fanns något sätt att fylla på luft i Hemse. Det gjorde det inte.

Eftersom bärgaren var på Fårö, så långt bort från oss han kunde komma, bestämde vi oss för att försöka köra till Visby och det gick bra. På Circle K kunde vi pumpa upp däcket från 1,4 till 2,2 och sedan tog vi en paus där och åt någon slags lunch på korv och nödgodis och en macka.

När vi ringt och kollat med bärgaren kom vi överens om att vi skulle ses på en parkering mitt emot vårt boende så vi körde dit och satte oss att vänta. Anneli lade sig på en filt bakom bilen och lapade sol.

Jag roade mig med att lyssna på radions OS-sändningar tills killen dök upp framåt 14. Och efter att ha hissat upp vänster fram hittade han en skruv som satt sig rakt in i däcket. Och så drog han ut den, lagade hålet och pumpade däcket. Sedan var det bara att köra igen.

Efter ett nytt stopp på Circle K för att se till så att alla däcken hade samma lufttryck drog vi tillbaka ned till Hemsetrakten för att leta rätt på en loppis som vi inte hade kunnat stanna vid eftersom däcket pajade. Och vi hittade två. Det ena hade en extra attraktion i form av en familj med gärdsmyg som hade byggt bo inne i ett av husen där loppisgrejorna fanns.

Det pep lite då och då men först trodde jag bara att det var någon metallgrej som rörde på sig tills damen som drev loppisen berättade om boet. Då tog jag bilden ovan. Efter att ha köpt en del gamla Pokémonkort och Anneli en färsk vitlök körde vi vidare till nästa loppis någon halvmil bort. Och vilka sprang vi på där om inte Mats och Eva och ett gäng kompisar i två bilar.

Nå, loppisen var riktigt stor och riktigt dålig. Mest skräp. Så vi bestämde oss för att åka och bada på Nybro badplats som ligger på en landtunga som sticker ut i havet nästan rakt söder om Ronehamn. En del folk där men en rätt lustig badplats.

För att komma till något som gick att doppa sig i fick vi vandra ut på en pir och sedan gå ned i vattnet längs en ramp. Men det var skönt i vattnet och de enda maneter vi såg var små och blå. Vi stannade inte så länge för nu hade vi över en timmes resa tillbaka till Visby där vi hade bokat bord på Underbar, en libanesisk restaurang i centrala stan.

Så vi hann mest duscha och softa en kort stund innan vi gick ned genom Österport och till restaurangen där vi fick en plats ute i den fina kvällen.

Vi beställde fyra rätter var, det låter inte mycket, men vi blev proppmätta. Allt var riktigt gott och faktum var att det blev två blomkålsknippen kvar som vi bara inte fick i oss. Tråkigt nog var deras mest spännande öl slut så jag fick ta en vanlig lager men med ovanligt namn, Beirut lager. Okej men inte mycket att skriva hem om.

Vi blev sittande en stund för att smälta maten men sedan gick vi ned mot solen och hamnen.

Massor av folk ute givetvis. Unga, solbrända i tjusiga kläder, barnfamiljer och äldre. Vi satt en stund på en bänk och tittade på solen tills den försvann bakom molnen då vände vi hemåt genom centrum där myllret fortsatte.

Det tar sin lilla tid att gå tillbaka och Anneli var säkert nöjd med dagens vandrande, en bra bit över 8 000 steg bara för mig.

Skönt i alla fall att vara tillbaka på rummet. En lång dag.

Jo, solen är aktiv igen. Några stora utbrott har fångats av en satellit. Den här gången klarade sig jorden eftersom utbrotten var på den sida som var vänd från jorden. Men det kommer fler.