Efter frukost och lite packning (uppstigning 07.30) var det bara att för tredje dagen i rad sikta in sig på att köra till Norrköping. Men först ett stopp i Nyköping för att hämta Carl-Anton och sedan åka till Nya kyrkogården och dess kapell där begravningsakten för Eva Sandström (1946–2024) ägde rum.

Vi blev ett femtiotal personer i Kapellet för att ta farväl av Eva som en gång var kassör i UFO-Sverige under en kort period men som Carl-Anton känt länge och som jag känt sedan 80-talet. Det blev ett vackert avsked och efteråt samlades vi för en minnesstund med mat alldeles intill kyrkogården.

Våra bordsgrannar blev snart intresserade av vårt intresse för ufo och forntida platser och flera av dem hade dessutom sett mig i Antikrundan i går. Så vi fick prata om allt från Nazcalinjerna till astronomi och vad UFO-Sverige och AFU gör.

Efter en stund kom en dotter till Evas son Stefan och visade mig en mobilfilm hon tagit av ett runt och ihåligt föremål på himlen när hon var i England för några år sedan. Jag kände omedelbart igen det hon filmat och lyckades hitta en liknande bild som jag själv tog i Vällingby för några månader sedan. Det rörde sig helt enkelt om en heliumfylld och aluminiumglänsande ”nolla” som någon tappat och flög allt högre upp. Något som dottern omedelbart köpte.

När jag ändå stod vid honnörsbordet och förklarade detta bombarderades jag av frågor och fick först berätta om min och Annelis observation och sedan om ett fall med varelser inblandade som jag undersökt.

När vi så tackade för oss hade jag och Carl-Anton hunnit informera ordentligt om vad UFO-Sverige och AFU gör.

Innan vi gick till bilen besökte vi urnlunden där Carl-Antons Britt-Marie fick sin aska strödd. Det var fint att minnas fina Britt-Marie en stund medan regnet övergick i snö för en kort stund.

Det blev några timmar hos Carl-Anton där jag bytte begravningskavaj, vit skjorta och svart slips mot föredragskavajen och en normal skjorta. Vi tittade också på äldre bilder från UFO-Sverige som han hade i några album. Men sedan körde jag mot Åby i utkanten av Norrköping där jag skulle träffa Sune Johansson som nyss fyllt 90 år och som varit intresserad av ufo sedan han var ung och gick i samma klass som Boris Jungkvist.

Sune visade sig vara en väldigt skärpt och pigg 90-åring som en gång i tiden varit medlem av ifologiska sällskapet under den tid han bodde i Stockholm. Vi hade mycket att prata om när vi under någon timme satt till bords för att äta och umgås för det var ytterligare fem familjemedlemmar med. Och det var riktigt upplyftande att träffa en så pigg och nyfiken 90-åring som Sune!

Det lustiga var att familjen hade nämnt mig som föredragshållare redan för 25 år sedan när Sune fyllde 65. Men då som lockbete för något annat. De hade nämligen lurat i Sune att jag skulle hålla ett föredrag i närheten och att de skulle ta med honom dit.

Men ack så lurad han blev. För något föredrag fanns där inte när de kom fram och Sune blev väldigt besviken. Nu 25 år senare fick han som han ville.

Jag kopplade in mig på teven och sedan körde jag 90 minuter med ufoprat om AFU, lite UFO-Sverige, spökraketer och ett antal handplockade fall. Sune och övriga ställde frågor längs vägens gång och det var mycket som Sune kände igen. Det blev mycket lyckat och inte förrän 20.30 lämnade jag familjen och körde till närmaste bensinmack för att fylla den sinande tanken så att jag kunde ta mig hem.

Det blev en lång resa till Järfälla men jag underhöll mig med några samtal. Det absolut längsta med vännen och tidigare Mariestads-Tidningskollegan Stefan Svensson i Mariestad.

Under dagen fick jag också en överraskande bild från Niklas Krantz som upptäckte hur jag rullade runt på kommunens storbildsskärmar vid infarterna till Skara. Jag ska ju hålla föredrag där på tisdag. Nu får hoppas att folk som ser reklamen tänker att det där, det är ett föredrag som jag vill gå på.

Väl hemma packade vi ur bilen och sedan tittade jag och Anneli på finalen i på spåret medan jag åt en kycklingklubba och drack en kall cola. Det fanns också en hel del att svara på i mejlhögen och när jag betat av de mest akuta epostbreven var klockan 00.45. Då blev det sängen. Var det tänkt. Men först efter en tur i köket för att ta hand om lite disk som jag missat kunden planen fullbordas. Efter 01 låg jag där jag hade tänkt mig att hamna.