Under förmiddagen skrev jag en artikel för Historiska brott & mysterier och mejlade iväg den med bilder till min redaktör. Skönt att få den saken avklarad. Sedan tog jag och Anneli bilen till Coop för att veckohandla med sikte på den kommande helgen. Och perfekt nog var det nedsatt pris på oxfilen som vi behöver till råbiffen.

Men strax före 01 blev det bilen igen och nu med siktet inställt på Örebro där vi ska bo hos Claes och Åsa i natt. Rätt mycket trafik men vi var ändå framme i bra tid för den fika med goda bullar som väntade oss.

Pratade en stund med ett ufovittne från Värmland som ringde upp mig. Han hade gjort en intressant observation av en flygande blombukett (!) som han kunde se i nästan fem minuter innan den snabbt gav sig iväg och försvann. Det såg ut som rosor men han kunde inte säga säkert, sa han. Men stort var det, uppskattningsvis två centimeter på en utsträckt arm.

Det blev också ett samtal med Fred som jag inte pratat med på ett tag och det blev ett slags fullträff då Fred precis hade tänkt att det var ett tag sedan jag hörde av mig. En snygg synkronicitet. Men frågan är om det var Freds förtjänst eller min att synkroniciteten uppstod. Inte lätt att veta. Själv håller jag på slumpen.

Det hann också bli en utmärkt middag med Åsa och Claes innan jag 17.30 gav mig av in till ABF-huset inne i stan. Där kryllade det med folk eftersom Palestinas ambassadör i Sverige skulle komma och prata. Anders Berglunds lilla cirkel var något blygsammare men kommer att utökas med ytterligare en deltagare nästa möte.

Jag var alltså där för att prata om spökraketerna som var det ämne de hade hunnit fram till. och jag måste säga att cirkeln verkar vara riktigt bra. Alla var så nöjda med Anders som ledare och gruppen var bra på alla sätt och vis. Ni kan se gänget här ovan.

Jag pratade på någon timme och sedan var det fika och därefter ytterligare 40 minuter med frågor och diskussioner. Jag måste säga att jag hade jättekul. När vi skildes åt var klockan 20.30 lite drygt och jag och Anders gick ut från ABF samtidigt som ambassadören som satte sig i en mörk bil med blå diplomatplåtar för att åka tillbaka till Stockholm.

För min del blev det tillbaka till Adolfsberg för ett glas vin med ost och prata i några timmar Riktigt kul att titta i en pärm där Åsas pappa skrivit ned en massa minnen från Junosuando. En guldgruva för att barn.

23.30 blev det i alla fall sängen. Och Anneli hann somna nästan innan hon lade sig på kudden.