Tack alla som har grattat mig i dag!
Det blev en fin födelsedag här i Bologna med grattishälsningar på Facebook, Linkedin, Messenger och mejl. Och så ringde Niklas och Markus, vilket värmde lite extra. Men också Ylva Jackie, Peo och Andreas. Och givetvis Bo, min kompis sedan jag var liten. Han ringer alltid! Riktigt roligt att bli hågkommen av vännerna hemma och runt om i världen. Totalt var det drygt 600 som hörde av sig och jag har inte haft en möjlighet att tacka alla personligen, därför gjorde jag och Anneli den lilla videon här ovan.
I dag kommer alla bilderna sist i en enda lång rad!
Vi började dagen med frukost på Mio Bar som vi har frekventerat varje dag sedan vi kom hit. Men sedan började vi vandringen mot MAMBO som alltså är Bolognas konstmuseum. Och som grädde på moset fick vi syn på en väskaffär så att Anneli kunde köpa sin italienska handväska som hon spanat efter sedan vi kom i torsdags. Och halva priset var det också.
MAMBO var en besvikelse. Flera rum bestod av meningslösa stilleben och inte mycket lämnade ett avtryck i minnet efteråt. Men en del stack ut, som den kopiator där man kunde kopiera en (inte levande) katt!
Efter timmen på konstmuseet hade vi äntligen lyckats lokalisera en brevlåda och gick till posten för att se till att vårt enda vykort till Sverige kom i väg. De enda brevlådor vi sett i övrigt sedan i torsdag har alla varit igentejpade.
För att hitta ett lunchställe blev det till att gå tillbaka mot Piazza Maggiore där mathaken står som spön i backen. Det blev Aroma på Via Orefici där vi passade på att skåla. Anneli med en Campari med gin och jag med en finfin öl, Gran riserva rossa, en Peroni som var väldigt bra och kostade sex euro.
Jag tog en taglietella al ragu och Anneli en tortellini in brodo.
Ett amerikanskt par ett bord bort hade hört oss diskutera att besöka klocktornet vid Piazza Maggiore och gav oss rådet att man måste köpa biljett på turistinformationen vid torget först. Väl där stod det snabbt klart att enda chansen var att besöka tornet i morgon 10.20. Fullt resten av dagen
Vi tröstade oss med ett besök i bokhandeln (där jag köpte ”How to stop time”) och en glass var på en glassbar som hette Vero på Via Rizzoli och det var verkligen klass på glassen. De båda gick på 7,30 och det kändes överkomligt. En tur in på Coop (inte att förväxla med sin svenska variant) gjorde att vi vandrade ut med en stor flaska vatten, lite godis (som jag ätit alldeles för lite av under resan…) och en spännande korv att ta med hem till Sverige.
Sedan blev det några timmar på hotellrummet för att hinna läsa alla grattisinlägg som ramlat in och fortsatte att göra så under hela dagen. Det blev lite siesta också och så läste jag i nya boken.
När det väl drog ihop sig till kväll och restaurangbesök chansade vi och gick upp längs Via San Felice för att gå till en restaurang en bra bit upp längs gatan. Men se, den var fullbokad hela kvällen och det förstod vi efter att ha sett att de nämnts i Michelinguiden.
Så istället tog vi parallellgatan Via del Pratello som visade sig vara en fullständigt galen bargata. Inte många meter utan en bar. Och en fullsatt sådan! Dessutom rörde det sig mängder av människor på gatan.
När vi hittade en restaurang med vita dukar, det var kravet för kvällen, var också den fullsatt men vi fick löfte om att de skulle fixa ett bord för två om trettio minuter, 20.30 alltså. Då var det enklast att gå rakt över gatan till en av de många barerna som också serverade ost och korv, La Poderosa, där vi kunde sitta ute på gatan och dricka var sin Aperol spritz för sex euro styck.
Perfekt tajmning för att sedan gå till Osteria alle Due Porte, alltså gästgiveriet två portar, där bordet stod klart och vi kunde avnjuta min födelsedagsmiddag. Anneli startade med en sallad på mozzarella och minitomater och jag med en tegliatella porcini som var en hel måltid i sig.
När så våra köttbullar i tomatsås, polpette al sugo e cacio, kom in var det knappt att jag fick i mig dem. Trots att de bara var tre! Men tre lika stora som tre vanliga svenska. Anneli drack ett glas rött och jag en öl som var blek och inte särskiltkul, Pedavena hette den.
Till slut var vi nöjda med dagen och tog oss tillbaka till rummet för att läsa och sedan sova.
