Efter en god frukost körde jag och Anneli hem från Örebro och trots det mulna vädret hade det i alla fall slutat regna. Framåt kvällen blev det till och med sol.

Vi tog vägen över Rissne där en tidigare arbetskamrat hade tipsat en väninna om att jag tar hand om böcker så när hon nu håller på att renovera så skulle en massa böcker inte längre få plats. Böcker som jag kan sälja till förmån för AFU.

Hemma tog vi det ganska lugnt. Jag gick igenom böckerna, ringde några samtal och framåt eftermiddagen lagade vi omelette med prinskorv och glass med jordgubbar till efterrätt. Vi tittade på Norge–Finland i EM-fotbollen där Norge inte särskilt rättvist vann med 2–1 över ett klart bättre spelande Finland som föll på ett självmål i första halvlek.

Jag har också varit i kontakt med en ufovän i Moskva som liksom vi räddar arkiv men i Ryssland. Det var ett tag sedan vi hade kontakt och vännen beskrev hur det var svårt då Facebook är hårt kontrollerat och sällan fungerar.

Och så har jag mejlat med Bernie på ”The Observer” (alltså inte den brittiska tidningen) som brukar skriva intressanta artiklar om det okända. Han är också intervjuat mig en gång i tiden. Nu har han publicerat en 17 år gammal intervju med den tidigare piloten Walter Klinakowski som ni kan läsa här.

Ur den intervjun kommer två intressanta utsagor. Den ena är att Klinakowski säger sig ha hållit en del av det som hittades utanför Roswell i sin hand när det fortfarande fanns kvar på Roswell Army Airbase, och att han då identifierat det som en radarreflektor. I intervjun beskriver han det som: ”There was no special metal on it or anything like that.”

Den andra uppgiften är lite luddigare men där nämner Klinakowski sin frus gammelmoster som bodde i samma hus som begravningsbyrån som enligt Roswell-loren levererade tre mycket små kistor till flygbasen). Enligt Klinakowski visste damen om allt som pågick där:

”Och hon sa att ’de hade aldrig några små kistor eller något sånt. De skulle aldrig beställa sånt’.”

Ja, som vanligt när det gäller sådana här uppgifter får man ta dem med en nypa salt. Men de bör i alla fall vägas in i helheten. Klinakowski själv arbetade med att identifiera vapen och föremål som användes av främmande makt och var bland annat en av dem som fick komma ombord när de sovjetiska fartygen förde tillbaka missilerna från området kring Kuba under krisen 1962. Han var dessutom befäl över dem som skulle utföra identifieringen.

Han fick dessutom ta emot Distinguished Flying Cross 1944 för sina insatser under andra världskriget vilket säger en hel del om honom som person. Ja, där står vi nu.

Jag tog mig också en stund och tömde telefonen på bilder från helgen och lade in några filmer från Nisse Hellbergs konsert i fredags. Där kan ni lyssna på en hel låt nu plus lite annat från förbandet.

Jag passade också på att ringa och gratulera min tidigare arbetskamrat Staffan Kihlström som visserligen fyllde år i går, men då hade jag så mycket annat som pockade på min uppmärksamhet.

Sedan blev det sängen med Birger Schmitz ”Dinosauriernas död”.