I dag har jag fortsatt att svara på brev, bland annat på ett som jag fått från en häxa utanför Borås. Det första var på nästan 30 handskrivna sidor ochd et andra, sedan jag svarat lite kort och lovade återkomma, var på ungefär hälften så mycket. Får man sådana brev så måste man svara, och inte för kort.

Kvinnan själv skriver att hon kan se varelser som lever vid sidan av oss. Inte bara älvor, troll och annat utan också en neanderthalvarelse som hon har mött i skogen. Det är fascinerande att läsa hennes berättelser, oavsett vad man tror om dem. Det är ingen tvekan om att hon själv är säker på sin sak. Och hon är givetvis inte ensam. Det finns fler som skriver till mig eller som jag läser om i olika sammanhang som anser sig ha liknande gåvor.

För de flesta av oss är dessa varelser osynliga. De är helt enkelt något som vi anser äger rum i personernas fantasi eller rika inre liv. Andra håller en dörr öppen och menar att det finns världar nära vår, varelser som tar steget över och människor med gåvor som gör det möjligt att se dem.

Hur det än förhåller sig med den saken är jag själv fascinerad över dessa berättelser och dessa personer.

När jag svarat klart satte jag mig och beställde flygbiljetterna upp till Skellefteå. Biljeter till oss fem som ska upp och delta i UFO-Sveriges expedition till sjön i Norrland. Där kommer vi att ansluta till Steve Sandström och sedan blir det biltransport resten av vägen och sammanstrålning med dykare och övriga som ska vara med under de fem dagarna.

I dag är det en riktig sommardag. Varmt i luften och sol. För att inte ge oss chansen att dricka eller duscha passade arbetarna på gatan utanför på att stänga av vattnet mesta delen av dagen men jag hann precis få tillbaka det innan ag skulle till jobbet. Ungefär i samma veva kom Lennart Lund med en kasse ufoböcker som han ville skänka till AFU. Snällt av honom och uppskattat av oss.

Väl på jobbet försökte jag att skriva samtidigt som jag tömde min mejlkorg på så mycket jag hann med. Den kommer med all sannolikhet att bli överfull under min semester som börjar i morgon. Nu blev det till att fokusera rätt mycket på skrivandet ändå. Inte minst när jag direktrefererade Jonas Sjöstedts tal i Almedalen vid 19-tiden i kväll. Efter det gick jag och Bosse till La Barca och åt kebab med bröd som smakade utomförträffligt. Det lär ju dröja några veckor innan jag sätter min fot på Barca igen.

Och så blev klockan 01. Dags att stänga av datorn och säga hej till Susanne och Bosse för fem veckor.

På vägen hem såg jag några fina nattlysande moln igen, precis som i går från Tranebergsbron. Fiskbensmönstrade och starkt lysande låg de en bit över horisonten i norr. Men liksom i går var de nästan helt borta när jag kom hem. Fast inte helt! Jag rusade in för att hämta kameran och tog några bilder, en här ovan, men molnen var nästan borta. Så det verkar som om 01 är den optimala tiden, antagligen också lite tidigare eftersom jag ju sitter inne då och inte vet riktigt säkert, men att de redan vid 01.30 försvinner för gott. Ska spana i kväll!