Dagens idrottsinsats såg ett tag mycket lovande ut men slutade inte lika bra. Det handlar alltså om badminton med/mot Stefan. Troligen gick första set alldeles för lätt där jag mosade den stackaren med 15–4 utan att han egentligen kom in i matchen. Eftersom jag hade fått en ny lindning av handtaget till mitt rack av Lena på Spånga badminton och bollcenter, där vi spelar, så kändes allt bara fint. Då. Men sedan gick det utför. Förlust med 10–15 i andra och stryk med 14–16 i sista efter alldeles för svagt spel. Egentligen från båda sidor eftersom vi efteråt kunde konstatera att detta var en match utan höjdpunkter.
Innan det blev dags för badminton lämnade jag in ett antal kassar med sällan burna kläder på Erikshjälpen. Skönt att bli av med dem. Bland annat två kostymer; en som jag aldrig burit och en som jag kanske har haft två gånger. I alla fall en. Inga förluster och säkert skönt för dem att komma ut ur garderoben!
Skrev lite på boken också även om det inte blev så mycket tid till det innan det var tid att fara till DN.
Under dagen har min blogg drabbats av något okänt problem. Alla äldre bloggar, utom de allra senaste, är plötsligt omöjliga att komma in på. Utredning pågår. När jag testar sent i kväll så börjar det röra på sig och även om det tar lång tid verkar det som att det går att komma åt dem nu.
I dag är det sista dagen på två veckor som jag är härpå jobbet eftersom hela nästa pass ska ägnas åt ett hemligt projekt för DN. Ska bli kul och jag hoppas också mycket läst.
I kväll har jag blivit intervjuad av en frilansjournalist i Sundsvall som ska skriva en artikel om spökraketerna och om UFO-Sveriges projekt i Muddus förra sommaren. Vi kommer nog att pratas vid flera gånger som det verkar. Vilken tidning som ska publicera det hela får även det bli en liten hemlighet eftersom det rör sig om ett frilansjobb.
I dag kom hovrättens dom i det mycket uppmärksammade målet om Emil Linnells död. Emil dog sedan en SOS-sköterska inte skickade en ambulans trots att Emil ringde och vädjade om hjälp. Och liksom i tingsrätten friades sköterskan. Eftersom det var jag som avslöjade nyheten i början av 2011 så har jag haft bra kontakt med Emils styvpappa och mamma. Så jag fick uppdraget att ringa dem och intervjua dem. Och det är givetvis hemskt att ingen kan lastas för att Emil dog. Hade ambulansen skickats direkt är jag övertygad om att han hade haft en chans, sa mamman till mig.
Bosse och jag gick ned på La Barca i kväll för en snabb bit mat. I dag var det bara personalen som kände igen mig.