I dag besöker vi Amerikas största lerstad, Chan-Chan, som byggdes på 1400-talet. Men vi ska även se Månpyramiden. Och det var två riktigt bra besök.

Båda låg någon timma utanför Trujillo där vi bor ännu en natt.

Dagen började med sovmorgon till 07, skönt att få sova ut. Sedan var det dags för resans första riktiga frukost. De två vi hittills fått har ju serverats mitt i natten och bara bestått av den enklaste varianten av Continental. Nu fanns det en god äggröra och en en hel del annat gott.

Klockan 08.30 väntade bussen utanför entrén och så bar det iväg till Sol- och Månpyramiderna någon timma utanför staden. Vi krånglade oss dit via en helsmal bygata där chauffören fik visa stor finess för att inte köra bort hörnet på ett hus men sämre gick det när han skulle köra under en betongportal till ett område där han skulle släppa av oss. Där missbedömde han bussens höjd och körde i med luftkonditioneringen så att det skrek och krasade.

Vi passagerare började gå till turistmottagningen intill Månpyramiden (dit chauffören borde ha kört oss direkt) och sedan började en guidad rundvandring som tog oss igenom denna restaurerade lerpyramid. Det är ett stort komplex som en gång kring år 500 var centrum för ett folk före inkaindianerna. Här genomfördes grymma människooffer för att blidka gudarna.

Intressantast var ett relativt nyutgrävt område där en stor målad vägg bland annat visade en präst som håller fast stjärnbilden Södra korset i en lina och flera skäggprydda personer med kungakronor som inte hade sin motsvarighet i Sydamerika på den tiden. Kan det ha varit européer tusen år före Pizarro? Vikingar? Teorierna är många. Mycket märkligt är det i så fall.

Sedan var det bussdags igen efter 90 minuter i pyramiden. Nu väntade ett 22 kvadratkilometer stort område med kungagravar från Chimufolket som fanns här fram till 1470 då de slogs ned av inkafolket.

Chan Chan är ett mycket annorlunda gravkomplex. Innanför de höga murarna levde kungen och hans familj och hov fram till kungens död då hela familjen, konkubiner och tjänare, förutom den nye ingen, dödades och begravdes där. Sedan förseglades hela området och ett nytt byggdes till den nye kungen.

Vi fick en bra guidad tur som tog två timmar och det var tur att molnen dolde solen i dag annars hade det blivit olidligt hett innanför dessa lermurar utan tak. Vi tog många bilder och var rätt frågvisa när vi vandrade igenom de mjukt böljande ruinerna som inte liknar något jag har sett förut.

Sedan blev det äntligen dags för lunch och som både i går och i förrgår hann klockan bli framåt tre innan vi parkerade utanför restaurangen, den här gången Sombrero i Huanchaco. Då hade chauffören valt en gata som tog oss genom stadens centrum och varit nära att riva ned såväl elledningar som en banderoll över gatan.

Vi fick ett långt bord med utsikt över stranden och havet och maten var riktigt bra. Jag åt en ankrätt med en kryddig bönröra, potatis och ris. Satt bredvid Anders Persson och Niklas och med Markus snett emot, Anneli som hade gått på toa hamnade en bit längre bort.

Efter maten badade Anneli i Stilla havet! Kallt – vilket syntes… Andra doppade tårna medan vi övriga fegisar tittade på vassbåtar och fotograferade de modiga.

Vi hann faktiskt tillbaka till hotellet innan mörkret föll och på vägen dit körde chauffören på en stor skylt som hängde ut från ett hus, turligt nog föll den inte ned. Efter en stund på rummet gick jag och Anneli ut på stan för att handla mackor, dryck och lite vatten och annat. Vi gick några kvarter bort till en livsmedelsbutik på Pizarrogatan där vi aldrig höll på att bli betjänade då vi skulle köpa mackorna. En annan stackare som stod intill oss och jag själv tittade på varandra och skakade på huvudet. Ibland behöver man inte kunna språket för att kommunicera.

Anneli hittade en flaska peruanskt vin och en flaska som man kan göra Pisco saur på. Totalt gick notan på 107 solens eller ungefär 280 kronor. Det var skönt men lite friskt ute när vi gick tillbaka hem. Sedan tog vi med allt upp på pojkarnas rum där vi åt i sängen medan Markus tittade på Big Bang Theory och Niklas skrev dagbok.

Strax efter 22 började vi göra oss klara för natten och uppgång vid 05 i morgon.

Anders Persson framför Månpyramiden.

En av de senare fynden visar något som ser ut som européer 1.000 år innan Pizarro.

Chan Chan var en udda plats.