Medan några av mina kollegor i UFO-Sverige sitter och går igenom databasen på AFU i Norrköping i dag – målet är att se till så att de fall som ska undersökas görs så medan andra arkiveras – så har jag ägnat en del av förmiddagen åt att skanna bilder ur det bildarkiv jag fick låna från Contact International förra året. Bilderna ska ju returneras i september och då måste allt ha hunnit digitaliseras.

Har också jobbat en del med Nammajaure och hade ett utbyte av idéer med vår expert på det instrument som vi ska använda under arbetet vid sjön. Sedan så åt jag och Anneli lunch på verandan i värmen. Några fläktande vindar gjorde det lagom varmt att sitta där ute.

På vägen till jobbet hade jag med mig Thure Svenssons bok om Henry Kjellson: ”Civilingenjören, flygdirektören, Henry Kjellson. Tekniker och humanist”. Henry Kjellson skrev flera böcker om forntida teknik och han var också en av de män som satt i den så kallade spökraketkommittén 1946 för att utreda vad som låg bakom observationerna. AFU har nu den del av hans arkiv som rör dessa frågor tack vare en donation av sonsonen Anders.

Boken är intressant för alla som är nyfiken på denne ovanliga person och jag kan inte låta bli att skratta till då jag läser om hur han började samla frimärken och vid ett tillfälle 1951 satte sig och buntade ihop 20.000 frimärken, framför allt svenska, i högar om 100 i varje. Dessa buntar har jag nu hemma hos mig då Anders Kjellson skänkte mig Henrys frimärkssamling.

Jobbdagen blev ganska lugn och det var den visst även i går då jag inte var här utan hade smitit på kräftfesten. Jag skrev om ebola och bränder och jihadister men hann också läsa en fantastisk artikel i New York Times från i förrgår.

Artikeln handlar om en brasiliansk affärsman, Zero Freitas, som försöker köpa upp alla vinylplattor som spelats in i världen. Alla. Han har hjälp av köpare som bevakar olika marknader och när han sår till rör det sig om enorma mängder med skivor. En gång köpte han 200.000 skivor från en samlare en annan gång en samling så stor att det krävdes åtta 16 meters lastbilar för att transportera samlingen.

Att Zero samlar maniskt råder det ingen tvekan om och hans önskan är att bevara allt som har spelats in över hela världen. I 40 år har han hållit på och samlingen växer lavinartat i det enorma lagerhus där det mesta, som inte körs hem till honom själv, hamnar.

Jag erkänner villigt att jag är fascinerad av samlare och Zero Freitas tar nog priset.

Eftersom det är sista dagen på passet bjöd Amanda mig och Pontus på fika. Ni kan se dem hör ovan. Nu är det här passet slut.

En sak till. Markus blev två när klubbmästerskapet för juniorer avgjordes på Viksjö i dag. Det var duktigt! Han vann visserligen föra året men konkurrens i år var betydligt vassare, berättade han. Kul för grabben! Det är han värd.

På vägen hem kastade jag ett öga på ”supermånen” som syns i dag. Lite större kanske den verkade. Jag tog en bild av den med paddan och den ser ni här under. Inte så imponerande när den väl kommit upp en bit på himlen. Månen ska man fotografera då den står vid horisonten så att det finns något att jämföra med.