Nåja, det var kanske inte hela natten, men fram till 05, och mycket jobb också. Men himla kul att Måns Zelmerlöw vann Eurovisionfinalen som blev så dramatisk. Och det häftiga var att från att många hållit på Italien vände allt när pressrummet, som var fullspikat, insåg att Ryssland var på väg att vinna. Då fick Sverige ett osannolikt stöd.

Vändpunkten kom när Litauen nollade Ryssland och sedan började de höga poängen ramla in till Måns och ”Heroes”. Jublet visste inga gränser. Och våra Nordiska grannar var mycket frikostiga med poängen.

Lite senare på natten hörde jag Måns prata med en man han kände:

”Om du fattar vad detta betyder för en kille som visste att han inte kunde bli någon profil i idrott när han var yngre”, sa Måns bland annat på efterfesten. ”Och hur det känns att hela landets ansvar ligger på ens ansvar.”

Och det är ingen tvekan om att det var en mycket lättat vinnare som lät sig intervjuas av mängder av fans, medier och allt som nu dök upp den här natten.

Men allt började i arenan här i Wien när vi alla trodde att det skulle bli Ryssland – och så plötsligt nollade Litauen den store grannen i öster. Plötsligt gick Måns, som legat trea, ibland två, om och låg kvar i toppen tills Norge gav oss den sista tolvan och segern var oomtvistad.

Presskonferensen efteråt bevakade jag direkt genom att skriva rakt ut på nätet med laptopen, plus att jag tog bilden ovan. Man får armbåga sig fram en del för att få bra bilder. Men det är det värt.

Efteråt var det bara att leta rätt på Hanna och så gick vi ut till den svenska bussen där Christer Björkman höll tal och skumpa serverades i plastmuggar som skickades runt.

Efter att ha packat in oss i bussen med övriga svenska pressen, Måns och alla kring honom stannade vi på Euroclub där han fick sjunga vinnarlåten igen. Det var knökfullt och hur varmt som helst och jag tog mig fram till scenenkanten tillsammans med Aftonbladets legendariske schlager reporter Tobbe Ek med sin snedvända keps som signatur på huvudet. Sedan fick vi vänta säkert 20 minuter innan Måns kom upp på scenen och brände av sitt vinnarnummer medan jag och många med mig filmade.

Sedan for svenskbussen vidare till hotellet, Hilton Vienna am Stadtpark (något bättre än det jag bor på!) för en sen buffé, mingel, fotograferingar, ryggdunkningar och intervjuer.

Och där träffade han också den sympatiske Guy Sebastian från Australien som han mött på gymmet på hotellet några gånger och som nu gratulerade Måns till segern.

Jag passade också på att fixa en autograf till min kära Anneli och tog en öl och macka, och pratade med lite folk, innan jag bröt klockan 05.

Lång och kul dag med rekordmånga inne på chatten. Och att folk var så positiva, precis som vanligt.

När jag kom tillbaka till hotellet ringde jag DN.se eftersom jag inte lyckades sända mina bilder som jag hade tagit efter tävlingens slut. Men jag kund elägga dem här i bloggen så plockade Philip dem därifrån istället. Lite low-tech, men vad gör man. Nu är klockan 06.30, snart dags att sova. Jobbat i 13 timmar. Räcker väl ganska bra.

Så hur gick det förresten med mitt tips? Så där. Jag trodde lite väl mycket på Serbien. Här är det med de riktiga resultaten inom parentes:

1 Sverige (1 Sverige)
2 Italien (2 Ryssland)
3 Ryssland (3 Italien)
4 Belgien (4 Belgien)
5 Serbien (5 Australien)
6 Australien (6 Lettland)
7 Estland (7 Estland)

Stora missen var Lettland som jag hade som 12:a och Serbien som kom 10:a men jag hade som 5:a.

/…/

Vaknade 10.30 utan att klockan hann ringa. Upp och duscha och packa och kolla datorn som har stått och puttrat under morgonen i ett försök att sända en filmfil. Men bredbandet här är kass och filen är inte klar än. Suck!

Skrev en kortare artikel för DN.se om att två jurygrupper uteslutits på grund av misstänkt fusk. Sedan checkade jag in på flyget men klockan 13 var jag tvungen att lämna rummet – vilket gjorde att kontakten bröts och filmen, som nu var uppladdad till 80 procent, började om på noll…

Så jag gick ned och checkade ut och satte mig att vänta på Hanna som dök upp strax före 14 för att skriva ut sin intervju med Måns och ett blogginlägg. Kollade hur många som varit inne på chatten i går – närmare 40.000! Inte illa.

Sedan blev det en schnitzel på en mindre krog ett par kvarter från hotellet, och en öl. Gott med lite riktig mat igen. Vi var nästan de enda gästerna och tog chansen att sitta kvar och prata lite innan vi strosade tillbaka försatt beställa en taxi från hotellet.

Tjejen i receptionen visade vara från Moldavien och jag frågade vad hon trodde låg bakom fusket som gjorde att landets juryröster ströks i natt. Hon menade att det kan ha berott på att medlemmarna gaddat sig samman mot Ryssland och på så vis röstat exakt lika. Ryssland ger sitt stöd, genom mutor, till politikerna i Moldavien menade hon och nu ville de intellektuella i juryn protestera mot detta.

Taxin tog oss till flygplatsen på 25 minuter och där köpte jag en mascara som Anneli beställt och en flaska Absolut. 20.10 bar det av hem och jag blev sittande bredvid Rapports fotograf Mikael Eriksson som visade sig vara en trevlig och intressant kille. Vi pratade oss igenom de drygt två timmarnas flygresa hem.

Klockan 23 var jag hemma hos familjen igen, alltid skönt, fick en tallrik nudlar med mjölk, packade upp och sorterade lite bilder fram till 01.30.

Och Anneli fick sin autograf.

Inte lika kul för de ryska fansen.

Tobbe Ek på Euroclub med solfjärden som främsta vapen.

På väg till hotellet stannade Måns och uppträdde på Euroclub vid 02.30-tiden.

Guy Sebastian grattar Måns till segern.

En annan nöjd segrare: Ledaren för Team Sverige, SVT:s Christer Björkman.

En lätt trött Hanna tar dig en lur på flygplatsen.