Äntligen var det dags för mig och Stefan att återuppta badmintonspelandet efter en sommar där vi mest gått om varandra. Och märkligt nog höll vi ut ganska bra och det blev tre hyfsat långa och (ibland) välspelade set där jag tog en oroväckande stor ledning med 8–0 i första set, något som straffade sig då jag till slut fick stryk med 14–16.

Men jag repade mig och vann de två sista seten med 15–10 och 15–8 och nu står det 11–11 i matcher vilket gör hösten precis så jämn som den ska vara.

Matchen innebar att jag fick snabba mig hem för att hinna äta en snabblunch, ja den var nog i snabbaste laget. Ett enda ynka revbensspjällsben fick det bli innan jag gav mig av till busshållplatsen där jag kom i samtal med en kvinna i 70-årsåldern som sedan blev mitt sällskap hela vägen till Thorlidsplan där jag skulle av.

Damen gav mig lite hopp om människorna. Efter att ha vant mig vid alla främlingsfientliga mejl som ramlar in i min brevlåda på jobbet så fick jag här träffa en riktig människa med verkliga erfarenheter:

– Du ska veta att utan invandrarna så skulle inte svensk sjukvård fungera, sa hon och hon visste vad hon talade om efter att ha haft sin man där i många år.

– De är oerhört duktiga och de bryr sig verkligen om patienterna. Man märker att de tycker att äldre är viktiga, att de har med sig det från sin uppväxt, sa hon.

Så det var med nytt hopp om mänskligheten som jag gick genom solen i Rålambshovsparken för att vara med på ett möte med klubbstyrelsen där jag presenterade en enkät som vi skyddsombud ska dela ut till samtliga medarbetare. Vi hoppas på snabba svar.

Under kvällen på jobbet blev jag intervjuad, via Facebook, av en tidigare arbetskamrat på Norrbottens-Kuriren som ville veta vad det var en vän till henne hade sett på himlen vid 23-tiden på onsdagskvällen. Och det kunde jag ganska lätt identifiera som en ljusstark meteor, en bolid.

Strax efter det att artikeln publicerades kom det in ännu ett ögonvittne som ni kan se i kommentarsfältet under artikeln.

Den som vill kan hitta ”ufoobservationer” varje dag någonstans på nätet men det sorgliga är ju att nästan allt är enkla misstolkningar. Men eftersom det alltid kommer att finnas personer som inte har en susning om hur ett flygplan, en raketuppskjutning eller en thailändsk rislykta kan se ut under vissa omständigheter så kommer folk att hetsa upp sig över sådant också i framtiden.

Jag och Staffan valde La Barca för vårt matbesök i dag och det blev pizza. Helt okej. Det är inte ofta vi äter pizza faktiskt men i dag kändes det som rätt val.

Och varför har jag ett tangentbord som bild i dag? Svaret är att jag inte hade något annat att ta bild på.