Efter att ha letat halvt ihjäl oss efter Markus internationella körkort och vänt uppochner på hela packningen så dök det upp i necessären vilket var bra. Men det fyndet kostade oss 4.000 kronor. Ska förklara varför lite längre fram.

Nå, vi åt frukost redan 07.45 på vanliga haket runt hörnet utan kö. Faktum var att vi var nästan ensamma och till och uteliggarna och det övriga lätt slitna klientelet på gatan utanför inte ens de var igång. Detta gjorde att vi kom iväg från hotellet till National på O’Farrell Street där vår Toyota Van väntade 45 minuter före utsatt tid.

Men, som det visade sig, fyndet av Markus körkort och att jag ville lägga till en extra förare gick löst på 4.000 kronor extra i hyra, bara för att han var under 25 år. Men det är bra att ha någon annan vid sidan av mig själv som kan köra.

Efter att ha kollat in de viktigaste reglagen (ratt, gas och broms) och stuvat in allt och alla så drog i väg mot US 101 som är lika med Van Naess i San Francisco. En vildvuxen uteliggare som hittat något på gatan framför oss och upptäckt att det inte var en peng utan något annat tackade oss för besöket genom att slänga det hela på bilen.

Vi hade bespetsat oss på en fin färd över Golden gate men dimman gjorde denna klassiska bro omöjlig att skilja från Ölandsbron eller bron över Tidan i Mariestad för den delen. Vi såg kort sagt inte mycket. Och när vi bromsade till på andra sidan för att spana in bron från en utsiktsplats på östra brofästet så var det lika illa.

För säkerhets skulle korsade vi 101-an och körde en liten bit in på en mindre väg på västra sidan också men där var det lika illa. Dessutom blåste det friskt. Lite trist eftersom vi alla hade velat se Golden Gate i hela sin prakt.

När vi navigerade oss norr över sken solen glatt och temperaturen nådde 36 grader som vi nådde på parkeringsplatsen utanför McD i Ukiah där vi intog en enkel men mycket amerikansk måltid efter att ha besökt vingården Seghesio som egentligen bara var en stund vid deras turistanpassade provsmakningdisk.

Resan mot Eurekaområdet gick genom ett kuperat landskap som är så typiskt för Kalifornien för att med milen bli allt mer skogsbevuxet och till slut ta oss in i Redwoodland. Vi körde en mindre väg som tog oss genom en skog av dessa flera tusen år gamla jätteträd. Riktigt häftigt som ni kan se på bilden här nedan.

Egentligen skulle vi ha passat en tandläkare åt Ylva i Eureka men längs vägen fick vi ett mess om att det blir först i morgon så plötsligt fanns det tid över till lite stopp för att titta på träd.

Täckningen längs den här vägen är inte den bästa eftersom det kryllar av parker av allehanda slag som inte gillar mobilmaster. Men träd fanns det alltså och ett av dem vi stannade till vid var ett av flera som det går att köra bil igenom. Men, men vår van var lite för stor och för inte vår egen för att vi skulle chansa. Så vi gick igenom det istället, utan att betala.

Resan från San Francisco till Trinidad var ungefär 400 kilometer längs blandade vägsträckor och vädret var kanon hela dagen. Så också är vi kom fram till detta lilla samhälle med 311 invånare vid Stilla havets strand. Efter att ha stannat till för att handla på Murphy’s där vi fyllde vår kundvagn med god öl, kött att grilla, chips, sallader och allt annat som tillhör livets nödtorft så styrde vi mot Scenic Drive 30 som gjorde skäl namnet. Utsikten kan ni se här nedan.

Grillning, några goda öl, vin och så music galore på verandan (via Spotify och våra mobiler och dator) med ett stilla skvalp från Stilla havet och den nedåtgående solen framför oss satte en fin punkt för kvällen i detta underbara hus som vi får rå om ett par dagar.

Inte illa.

En selfie bland Redwoodträden.

Vinprovning blev det också.

Framme i Trinidad norr om Eureka där vi ska bo – klart bättre utsikt.