I dag fyller Carl-Anton Mattsson 70 år och det är värt att uppmärksamma. Inte minst för det stora engagemang han alltid visar, och har visat, för UFO-Sverige och AFU. Något som blev tydligt igen för några veckor sedan då Carl, som han kallas på andra sidan Nordsjön, och jag kuskade runt i England och Wales för att bärga böcker och dokument till arkivet. Vi har fått en viss rutin när det gäller detta.

Det var alltså långt ifrån första gången som vi gjorde resan över och jag har svårt att tänka mig en bättre hjälp när det gäller att packa, bära och vara en god kamrat längs vägen. Tillsammans med Håkan Ekstrand har han visat hur det går till att rent handgripligt se till så att AFU växer och därmed med tiden blivit störst i sitt slag.

Carl-Anton tvekar aldrig att ställa upp och när han lovar något så blir det också gjort. Jag inbillar mig att vi är ganska lika när det gäller att se till så att saker händer – inte i morgon utan så snart det praktiskt är möjligt. Det är en enorm hjälp när vi är på resande fot och ibland har tajta tidsscheman att hålla.

Nu fyller han jämnt och ska fira det med familj, barn och barnbarn. Vilket är honom väl unt. Grattis, Carl-Anton! Hoppas att din dag blir fin!

Eftersom jag läste ut Ebbe Schön i går har jag bytt bok till Ulf Danielssons ”Vårt klot så ömkligt litet” (Fri Tanke) istället. En bok som utlovar mycket bra läsning och som tar upp människans plats i kosmos och vår planets utsatthet, inte minst genom klimathotet.

Det blev mycket Trump även i dag, flera artiklar som alla blev mycket lästa. Men jag skrev också en ufoblogg med presidentvalsvinkel. Med fokus på Hillary Clintons kampanjchef John Podesta och hans ufointresse.

Min dag blev rätt bra, inte minst på kvällen då jag mellan Trumpartiklarna hann äta middag med Staffan och Linnéa som anslöt på La Barca där vi alla tog in plankstek. Det var ju ett tag sedan vi sågs. Staffan trivs bra som förtida pensionär och verkar ha ett lugnt och trevligt liv. Skönt att han inte det minsta ångrar att han tog steget från DN.

Fika blev det också. Sista kvällen på passet och Lina hade köpt glassbåtar! Inte illa.

Staffan och Linnéa utanför La Barca.