I dag packade vi våra väskor innan vi gick ned för att äta den sista frukosten här i Foz do Iguaçu. Två stora resväskor, ett kabinbagage och en liten rygga som Anneli bär på.

Vid frukostbordet intill satt två damer ur organisationsgänget för konferensen och pratade med en amerikan och för den som inte är tillvand kan jag tänka mig att samtalet som rörde sig om energiskiften för vår planet, konspirationer och tidsresor (som antingen redan nu var möjliga eller står för dörren) kan ha verkat något udda.

Väldigt många här på konferensen är ”öppna” vilket oftast betyder att de tror på allt utom ren vetenskap. Jag har vid ett par tillfällen tagit tillfället i akt och beskrivit vad öppenhet kan betyda genom att visa hur information passerar rakt igenom huvudet, in i ena örat och ut i det andra, utan processande.

Mitt råd har varit att fortsätta vara öppna men att stoppa in ett filter av kunskap på vägen så att det man hör och läser bearbetas och bedömas innan man tar hand om det. Fick i alla fall medhåll av några.

Jag har varit en rätt udda fågel under de här dagarna men intresset för det jag har att berätta om såväl spökraketerna som AFU har varit förvånansvärt stort. Mest värdefullt under konferensen har varit några nya fina kontakter med folk. Inte minst med Jan Harzan och hans fru som vi ska träffa igen i Rio i morgon.

Det finns absolut ett värde i att vara med internationellt. Inte minst för att få perspektiv på Sveriges litenhet och vår lilla verksamhet inom UFO-Sverige. Hur bra vi än är (och vi är bra) så är vi väldigt små.

AFU har en större potential att nå ut tack vare att vi jobbar på engelska och att vi siktar på att bli ett arkiv för världen, inte enbart för Sverige.

I dag flög vi alltså till Rio. Solen sken och det var kanonfint väder när vi lyfte men mulet, fast varmt, när vi landade. Där ska vi stanna tills på onsdag då vi flyger tillbaka hem till Stockholm.

Väskorna kom snabbt och sedan gick vi till turistinformationen för att kolla vad en taxi in till vårt hotell skulle kosta (89–90 reales) och sedan ut till en gul taxi och frågade om 80 var okej, vilket det var.

Vårt hotell, Royal Regency Palace Hotel, ligger på Rua Artur Bernardes i Flamengo. Nytt och fräscht. Vi bor på nionde våningen och måndag till onsdag kostar 1.500 kronor totalt.

Den stora gatan som ligger runt hörnet heter Rua do Catete och vid 15-snåret, när allt var instuvat på rummet, vandrade vi iväg norr ut på den. Efter en stund stannade vi till på en restaurang som vi blivit rekommenderade från vänner på DN, Graça da Vila, en av många buffetrestauranger i det här landet.

Och den var helt okej, inte i klass med buffeten i Foz, men billigare och bra.

När vi ätit klart och druckit var sin öl fortsatte vi söder ut på samma gata, stannade till och kikade på skor, köpte vykort och gjorde ett misslyckat försök att köpa frimärken innan posten stängde.

Vi smet också in på Ultra, en liten närbutik, och köpte lite smått och gott (ni kan se Anneli inne i butiken på bilden högst upp).

Sedan tröstade vi oss med var sin Margaritha (Anneli) och Pina Colada (jag) medan vi skrev några vykort på krogen Paraiso do Chopp på Rua Dois de Dezembro 81. Och ska jag vara ärlig var drinkarna mycket bättre i Foz även de.

Tillbaka på hotellet chattade vi en stund med Markus som gjort ett av sina sista prov innan det bär av hem över Atlanten för jullov. Ska bli härligt att få hem honom ett tag igen! Sedan tog vi det ganska lugnt.

På vägen till flygplatsen i Foz dök den här apan upp längs teleledningarna.

Gatan runt hörnet från vårt hotell.

De chilenska vinerna är inte billigare än i Sverige, konstaterar Anneli.

Anneli på Graça da Vila och låter sig väl smaka.

Köttmästaren på samma krog.

Testköpte den här ölen på Ultra. Blek, som många andra brasseöl. Men vi har ett par andra i kylen som ska drickas i morgon.