Sov ut till efter åtta och när jag kom upp var även Markus vaken så det blev frukost stående i köket där vi fick en stunds tid för prat. Jag är så imponerad över hur Markus har fungerat i USA. Han lämnade Sverige efter ett sabbatsår hemma utan att göra särskilt mycket, skoltrött och med betyg som gick ner sista året. Ingen katastrof men inte bra.
Och så tog han steget över Atlanten och där har han verkligen insett hur viktigt det är att studera. Det går riktigt bra i skolan och socialt fungerar killen lika bra som hemma. Han har lärt sig ta ansvar och han är verkligen en vuxen man nu. Vi är så stolta över honom som person, Anneli och jag.
Sedan tog vi bilen till Vällingby där jag gick av och Markus fortsatte till affären för att handla åt oss med hjälp av en handskriven lista som jag dechiffrerade åt honom. Jag hade en tid hos min tandhygienist Ayan och passade på att ta en bild av henne. På vägen stannade jag som vanligt till hos Serieslussen och Erkki som alltid en trevlig att prata bort en stund med. Med mig hade jag ett par serieböcker som jag sålde till honom för 70 kronor – pengar som går till AFU.
På vägen fick jag telefon från Joby Waldman som arbetar som radioproducent på Somethin Else Production och han var hemma hos mig den 15 februari tillsammans med manusförfattaren Sebastian Baczkiewicz och intervjuade mig om – ubåtar! Programmet som heter ”The last submarine hunter” är gjort för BBC Radio 4 och sänds nu på fredag. Det han ville, och det var bråttom, var att jag skulle läsa in avslutningen, uppräkning av dem som deltagit och dem som gjort programmet som var på engelska men som också innehöll svenska namn – det var dem han var ute efter.
Själv spelar jag rollen som Professor Nordberg i programmet!
Så efter en snabb halv special på korvmojjen utanför DN gick jag till DN-studion, där vi gör vår teveproduktion, och läste in ett antal varianter som jag snabbt mejlade till London. Och han var nöjd: ”It’s brilliant – Thanks Clas. You are a star.” Man tackar 🙂
Men så bra var det inte.
På jobbet skrev jag ut min intervju med astronauten Jessica Meir som ni nu kan läsa på DN.se. Jessica är redan tillbaka i Houston när detta skrivs eftersom hon skulle jobba på som CapCom när ett fraktskepp anländer till ”ISS” i dag. Hon var verkligen trevlig att prata med även om hon hade snålt om tid. Min intervju genomfördes i fyra delar: En stående i en trappa, en stående bakom alla på Cosmonova när filmen skulle börja visas, en under presskonferensen som höll på en kvart och så lyssnade jag på henens anförande i hörsalen.
Arbetskvällen fick genomföras utan en sjuk Pontus så Britta fick hoppa in istället och vi jobbade en person kort. Och maten den intog jag i form av biff med lök minus purjo på Lilla Asien med paddan som sällskap.
Har mejlat med Mike Orrel en del i kväll också. Mike tog en bild av några ljuspunkter långt borta över en bergskedja för ett antal år (1990) sedan och dessa har sedan dess hållit honom sysselsatt. Nu menar han att bilderna visar att det kan finnas ett helt nytt framdrivningssystem bakom knuten. Jag är inte lika övertygad vilket jag skrev till honom.
Innan kvällen var slut hann jag till och med jobba över några minuter eftersom omräkningen av rösterna i Wisconsin blev klar. Och Trump drygade ut sin ledning.
Taxiresan hem blev med en annan chaufför än vanligt. Och vi kom att prata liv i rymden och universum över huvud taget. Plus månlandning. Blev sittande i en kvart efter det att vi stannat för att svara på frågor från den nyfikne men okunnige då det gällde dessa ämnen. Han var helt omedveten om att människan landat mer än en gång på månen och kunde inte fatta att vi inte återvänt.
Han trodde också att det fanns en risk att rymdstationen skulle krocka med månen eftersom han inte visste att den ena befann sig 400 kilometer upp och den andra 385.000 kilometer bort. Jag tror inte att den här mannen är ett unikt undantag. Det finns många fler som inte har en susning därför att de inte är intresserade av dessa saker.
Det är därför jag åker fram i taxibilarna. alltid kan man hjälpa någon till ny kunskap. ”Min bästa resa i kväll”, var taxikillens summering. Det tackar jag för. Det var roligt för mig också!
Erkki på Serieslussen.
