Svårt ta sig till jobbet


Dagen började med badminton och det är bara att konstatera att det nu står lika igen, 8–8, sedan jag vunnit första set med 15–11 men kraschat helt i andra (3–15) och bjudit upp till strid men inte nått hela vägen fram då det blev förlust i tredje med 12–15.

Bra är att jag är i princip helt bra i vänster fot, hälsporren är borta efter ett år, och är på väg att bli bra också höger – men där återstår en del, det ska sägas.

Blev upphämtad av Stefan i dag eftersom Markus tagit bilen till Västerås för inspel inför en tävling där. Och sedan körde Stefan hem mig.

Sedan var det dags för lite lunch, hann säga hej på Niklas som börjar 14 i dag, och sedan – efter friskvårdstimme – tog jag bussen mot Vällingby för vidare färd in mot DN.

Men efter en stund på tunnelbanan visade det sig att ett signalfel efter Odenplan gjorde att tåget stannade vid Ängbyplan där vi alla fick gå av för att invänta ersättningsbuss. Vi var ett antal hundra så den första bussen var full innan jag ens hann fram.

Nu kom det aldrig någon mer buss och efter ett tag kunde vi konstatera att tågen plötsligt verkade köra in mot stan med passagerare igen. SL upplyste givetvis inte om detta utan vi som stod där vandra helt sonika tillbaka för att kolla läget.

Och visst, tågen gick. Men med stora förseningar. Och till slut kom jag faktiskt iväg och fram till jobbet. 45 minuter försenad.

Som sig bör blev det en del Trump skrivet även i dag. Matpausen kom sent men då fick jag dubbelt sällskap av Anna Kyringer och Björn Nordström då vi vandrade över bron till Rosa Mardrömmar (Rosa Drömmar kallar de sig själva).

I morgon är jag ledig och ska förbereda mig för att jag och Anneli ska flyga till Dublin där vi ska stanna några dagar och dessutom hinna hälsa på Mikael Persson, vår gamla vän från Luleåtiden.

Loading