Lugn start med sen frukost precis som i går, vilket ger en viss semesterkänsla åt det hela. För även om vi gör en hel del så är tempot inte överdrivet högt även om värmen gör oss lätt slaka ändå.

Strax före klockan 10 parkerade Mr Ratapon på uppfarten utanför hotellet och vi packade oss in med mig i framsätet, kameran i högsta hugg. Sedan kördes vi, under glada samtal (även om engelskakunskaperna inte alltid gjorde att Mr Ratapon fattade vad vi sa) en dryg halvtimmas väg öster ut från vårt hotell och ut ur Bangkok med Muang Boran som mål. Ni kan se de flesta av oss på bilden ovan, Carl-Anton skymd.

Det är ingen tvekan om att i kunde ha tagit oss till den gamla staden på ett billigare sätt. Vanlig taxi till exempel. Men det var rätt skönt att ha en chaufför som åtminstone gick att kommunicera med och som var van vid att ta hand om turister med oss. Dessutom fick han rabatt på våra inträdesbiljetter (600 bath styck).

Och senare i år blir det ännu billigare då Sky Train-linjen är färdigbyggd hela vägen ut till Muang Boran .

Muang Boran skulle kunna liknas vid Skansen men det är att göra platsen en otjänst. Men likheter finns.Här har vackra tempel och byggnader som finns eller har funnits på andra håll i Thailand byggts upp till en ståtlig stad insprängd mellan massor av grönska och vatten.

Här finns också en del äkta ruiner men det är de nyuppförda templen som lockar mest.

Vår gode Mr Ratapon lyckades missa infarten eftersom den ordinarie, som han siktat på, visade sig vara stängd för reparation. Detta hindrade honom givetvis inte, som den bangkokbo han är, från att börja backa mot trafiken på den hyfsat hårt trafikerade fyrfiliga vägen tills han kom till rätt infarten.

När vi kom fram gällde det att bestämma hur vi ville ta oss runt anläggningen som är ett antal kilometer. Cykel ingår i biljetten men det kände vi inte riktigt för. Golfbil var en annan variant, den kunde man hyra per timme. Men efter en stund fastnade vi för en öppen, bussliknande historia med en chaufför och en guide och plats för rätt mycket folk. Också den gratis.

Sedan var det bara att åka runt och hoppa av där man ville för att sedan ta nästa vagn, vilket vi gjorde. Bland annat stannade vi till vid den flytande marknaden, en fridfull plats till skillnad från sin namne som vi besökte härom dagen.

På andra ställen glittrade det i guld (knappast äkta vara) och blänkande glasbitar. Vi gick in i flera av templen, med skorna parkerade utanför dörren, och det som mötte oss var även där ett vackert överdåd. Tyvärr ofta fotoförbud och vakter.

Vi tog oss också upp till ett tempel, som verkade ha funnits på platsen länge och var under renovering, Prasat Phra Wihan, där utsikten kring omgivningarna och in mot Bangkok var riktigt fin. Solen sken även om den doldes bakom ett tunt molntäcke mest hela tiden under våra fyra och en halv timma på området.

Vi var också nyfikna på ett tempel som påstods rymma Buddhas fotospår men av dessa såg vi –
inte ett spår.

När det var dags för lunch tog vi vagnen tillbaka till startpunkten och satte oss på en mycket enkel restaurang och beställde lite olika rätter. Jag åt ett slags friterade kycklingbitar med ris och en lagom stark sås och det hela gick på omkring 20 kronor per person, och då är ölen inräknad.

Anneli passade på att ta ut lite mera pengar för slutet av resan i en av de ständigt närvarande ATM-lådorna som Thailand verkar ha hur många som helst av.

Eftersom vi hade en timma kvar innan det var dags att utnyttja Mr Ratapons tjänster igen så bestämde vi oss för att åka ett varv till runt anläggningen men nu utan att gå av. Och efter det att Carl-Anton gjort sitt bästa för att knocka ned en lampa i vagnen med sitt huvud så gjorde vi den 35 minuter långa resan, tog en del nya bilder och så saker som vi hade missat.

Klockan 15 bar det åter in till stan med lite mörka monsunmoln på väg in. Men Bangkok klarar sig ofta bra från dessa regn berättade Mr Ratapon; det var landsbygden som fick de värsta regnen.

När vi skildes från vår chaufför hade vi bokat honom att köra oss till flygplatsen på måndag klockan 06. Bra att ha den saken ur världen.

Lite softande på rummet och sedan upp till poolen där vi hann bada en stund innan regnet kom. Skönt att ligga i bassängen med de stora dropparna fallande i vattnet omkring oss. Men till slut gick vi upp och ner till rummen.

18.30 sammanstrålade vi åter med Carl-Anton och Britt-Marie på deras rum för ett glas Baileys (jag och Carl-Anton) medan damerna drack var sin Breezer som jag varit ut till 7 Eleven och köpt någon timma tidigare. Då hade jag och Anneli också planerat var vi skulle gå och äta middag (nytt ställe i kväll igen) och vad vi skulle hitta på för kul i morgon.

Det blev Terminal 21 för tredje gången den här veckan men i kväll sushirestaurangen Fuji på fjärde våningen. Rent och prydligt och lite kalt, men snyggt. Typiskt japanskt. Anneli hade längtat efter en sushi, så det fick det bli, medan jag tog en välladdad Bento Sashami-låda. Våra reskamrater på en bit kött med peppar och grönt som kallades Kurobuta och till detta delade vi på en förrätt med sex dumplingsknyten, Yaki Gyoza, och två stora Asahi på flaska.

Inte dumt och prisvärt. Mindre än 120 kronor per kuvert gick det på.

Sedan gick vi hem. Något mer regna att tala om blev det aldrig, bara enstaka droppar.

Under kvällen har jag också fått en förfrågan från P4 Extra att vara med i nästa vecka så jag kommer att spela in min del på onsdag från en studio i Uppsala där jag befinner mig då. Har också fått lite ny fart på läsandet då Richard Dawkins bok bättrat sig och blivit klart mer intressant.

Siktar på ”lights out” strax efter midnatt.

Kung Bhumibolbron är en tjusig historia.

Jag hittade en blomma åt Anneli.

Dusit Maha Prasat-palatset.

I ett mindre tempel inom samma område restaurerades den här grönskimrande Buddhastatyn.

På andra håll var figurerna mera modesta.

Vi klättrade upp på Prasat Phra Wihan för att titta på utsikten.

Som var fin. Vid horisonten såg vi Bangkoks siluett.

Området hade sin flytande marknad.

En iskall Chang är något att se fram emot.

Regn i bassängen. Kul tycker Anneli.

Utsikt från workout-rummet vid poolen.

Framåt kvällen blev det middag på Terminal 21 som alltså ska likna en flygplats.

Anneli tog sushi…

…och jag en bentolåda.