Så är Markus installerad på Keiser university. Något jag och Anneli har ägnat dagen tillsammans med Markus åt att ordna.

Skolan ligger bara några minuters bilfärd från vårt hotell så vi hann sova ut och ändå hinna till vårt avtalade möte med Markus coach Brandon Miller från Chicago som har jobbat på skolan i åtta år. Det var han som blev vår guide när vi upprepade en liknande procedur som vi gjorde på Andrews för två år sedan.

Det innebar att Markus för varje station blev allt mer klar som en elev på sin nya skola. På ett ställe fick han sitt id-kort (som också öppnar dörren till hans ”dorm” (bostad som han delar med två andra killar, en från Frankrike och från Colorado), på ett annat kollade man att han hade fyllt i sina försäkringspapper, på ett tredje betalade han för undervisningen (inte billigt) och ett fjärde fick han se vilka kurser han skulle gå. Fem blir det varav fyra har med golf att göra (som Rules of golf, The mental approach of golf) och en introduktionskurs i datakunskap.

Med oss i bilen hade vi det mesta av Markus packning som vi började bära in i det rum som ska bli hans hem de närmaste två åren. Ett rum som från början är kallt och tråkigt men som de tre grabbarna kommer att göra trevligt efter hand.

Givetvis var det saker som vi saknade så det blev ett par resor till Walmart några kilometer bort. Där köpte vi lite nya sängkläder, en papperskorg, en nagelsax, en matta, en golvlampa, en toaborste och till sist även en förlängningssladd och lite annat.

Markus och hans två rumskamrater bor grannar med tre andra killar, även de golfare, och de båda rummen delar ett gemensamt vardagsrum mellan sig.

Medan vi var där kom en pappa och hans son Liam som rest från Australien och senare en kille från Northampton med sina två föräldrar och slutligen hann vi också träffa Aiden från Colorado som är rumskamrat med Markus och Adrian från Frankrike (som vi aldrig hann träffa).

Och vilka fina pojkar. Artiga, ödmjuka och trevliga. Precis som Markus. Här kommer han att få det fint.

Till slut var vi tvungna att åka för att få i oss en matbit men inte förrän vi hade betalat för det första läsåret. Givetvis såg det ut att krångla och det gick inte att föra över pengarna. Så vi lovade att ringa vår bank i morgon, gick ut till bilen men på vägen dit insåg jag att Markus använt fel kort och att pengarna satt på hans andra konto.

Så han gick in igen medan vi väntade i bilen (och blev påminda av en vakt att där fick vi inte stå) och kunde sedan komma ut med också den saken avklarad.

När vi åt lunch på BJ’s på Palm Beach Fashion Mall, som visade sig ha ett fantastiskt ölutbud (som jag som chaufför inte kunde göra mycket med…), tog Markus en väldigt god pizza kallade Sierra Mist medan jag och Anneli slog till med var sin röd sirloinstek. Helt okej. En lätt bullrig servitris blev ett av de minnen vi tog med oss därifrån.

Den här staden ser ganska mycket ut som många andra amerikanska städer med stora fyra- eller femfiliga boulevarder och mycket trafik. Fotgängare är sällsynta. Massor av palmer längs gatorna talar om för oss att vi långt söder ut.

Längs dessa gator har vi farit omkring under dagen, mest längs en radie på någon kilometer.

Och vädret är typiskt sommarväder fick vi veta. Det är varmt, över 30, och regnar då och då. Vi fick ett par rejäla skurar på oss under dagen. Paraplyer ingick inte i vår packning.

I tolv timmar var vi igång för att få allt att bli klart och när vi till slut lämnade Markus på skolan vid 20-tiden så stod han och slog bollar på driving rangen tillsammans med en tjej från Tjeckien. Det är bra att Markus är en social kille som inte drar sig för att ta kontakt med folk. Det öppnar många dörrar.

För mig och Anneli blev det en tidig kväll på rummet där vi åt lite skräpmat i sängen och tittade på slutet av en dokumentär om Diana och sedan (men då hade Anneli slocknat) på en riktigt bra dokumentär om Voyagersonderna. På PBS, en kanal utan reklam.

Strax före 23 var jag också rätt klar för sängen. Skrev och önskade Markus god natt och fick svar att han satt och pratade med grabbarna på rummet nu men snart skulle i säng även han. Han var nöjd med sin dag och det är vi också.

Skylten vid infarten där en bom och vakt väntar.

En annan vy över skolan.

På rummet som Markus delar med en kille från Colorado och en annan från Frankrike.

Välkommenskylt också med en svensk hälsning.

Två besök på Walmart blev det.

Och så var allting klart!

Och Markus tog chansen att testa övningsbanan utanför boendet.