Min Lissabondag började 08 av att klockan ringde efter en sextimmarsnatt som kändes helt okej. Frukosten i hotellets matsal var helt okej, inte minst för att man hade vita bönor med bacon och äggröra – då klarar jag mig alltid.

När jag hade packat för dagen gav jag mig iväg till presscentrumet för att börja jobba med kommentarerna inför finalen på lördag, vilket tog 90 minuter. Och som vanligt var det metalldetektorer, kroppsvisitering och röntgat bagage innan man över huvud taget kunde komma in.

Tog en sväng till köpcentrumet Vasco da Gama som ligger rakt över gatan också. Dels för en burgare och dels för att köpa en SD-läsare (kamerakorten alltså) till min kamera. Hade problem att få över bilderna i går eftersom jag lyckats glömma sladden men tack vare hjälp från en fotograf från Spanien så ordnade det sig och i dag finns två av mina bilder på DN.se. Åt lunch på Burger King.

Den ena artikeln, som jag själv plåtade till, var intervjun jag gjorde med svenskarna bakom Cyperns låt. Den intervjun skrev jag natten mot i dag vid ettsnåret. Ni kan läsa den här.

Den andra artikeln där jag tog en egen bild var presskonferensen med Benjamin Ingrosso efter midnatt natten till i dag. Den skrev jag direkt på plats. Ni kan läsa den här.

I dag väntade ett genrep inför finalen och det startade klockan 13. Enligt arrangörerna skulle vi från pressen vara på plats på en speciell plats en halvtimma i förväg för att sedan bli insläppta.

Men det blev allt annat än någon lugn väntan på insläppet. Hanna hade skrivit till Benjamins presstjej redan i går och bett att vi skulle få en intervju med honom på förmiddagen i dag. Men något svar fick vi aldrig. Och 12.15 hörde en lätt stressad Hanna av sig och undrade om jag inte kunde ringa presstjejen, för nu började det bli bråttom.

Det är nämligen så att Kultur skickar sina sidor senast klockan 14 (Portugaltid) på fredagar och eftersom Benjamin skulle vara med på repetitionen så var det plötsligt inte många minuter att vinka på om vi skulle få med något med honom i papperstidningen.

Jag ringde direkt och fick beskedet att det nog var svårt att få tag på Benjamin före repetionen men att hon skulle messa mig och säga hur det blev. Under tiden (och då hade jag knappt tio minuter på mig innan jag var tvungen att gå) skrev jag en nödartikel med det jag hört från Benjamin under nattens presskonferens och skickade den till DN.

Samtidigt ringde jag presstjejen igen och vi kom överens om att jag skulle messa tre frågor till honom vilka jag skrev på telefonen medan jag ställde mig i den långa kön i den strålande solen.

Klockan gick och vi blev insläppta och trots att jag inte hade något fotopass smet jag med fotograferna in till parkett eftersom jag gärna ville fotografera. Det är också närmare scenen och betydligt bättre drag. Jag vill ju gärna höra låtarna lajv innan jag skriver om dem.

Hamnade mitt emellan en filmfotograf från Serbien och en norsk stillbildsfotograf där jag hade hyfsad sikt framåt. Och det var massor av folk och väldigt trångt, som det brukar.

Efter några låtar kände jag hur det surrade i min telefon och det var Benjamin som hade svarat på mina frågor! Men då var klockan ungefär 14.10 och tidningen kunde mycket väl ha gått. Jag vidarebefordrade dem direkt till Susanne på DN.se och ringde henne. Hon agerade blixtsnabbt och såg till att Kultur fick del av det hela och att svaren skrevs in i min artikel på en sida som precis hade gått – men stoppats i sista stund.

Snyggt jobbat av alla inblandade!

Sedan blev det lugnare och jag plåtade på i ett par timmar. Fick bra bilder på i princip alla artisterna vilket ni kan se i vår chatt på DN.se i morgon där de ska in. Men jag lägger dem också i morgondagens blogg, precis som jag brukar.

Efter genrepet gick jag direkt till Hanna i presscentrumet och diskuterade igenom morgondagen. Satte mig och skrev lite och pratade med Aftonbladets Tobbe Ek innan jag gick tillbaka till hotellet och satte mig för att skriva en ny version av min hastigt hopkomna artikel om Benjamin Ingrosso. Nu blev den dubbelt så lång och betydligt bättre.

Pratade med hemmaredaktionen och med Anneli, som är hos Ylva i Umeå, innan jag satte mig och gick igenom alla bilderna från repet vilket tog tre timmar. Framåt 19.30 kände jag mig hyfsat klar, hade märkt upp ett par bilder på varje artist som jag kommer att göra i ordning i morgon. Sedan gick jag ut för att äta, det har ju inte blivit så mycket sådant de här dagarna.

Men först tittade jag in på Vasco da Gama igen för att köpa ett par öl att ha på rummet. En tysk och en belgare blev det.

Nästa anhalt blev hotell Tryp Orientes restaurang på samma gata som jag bor på. Och det blev ett intressant besök. Jag var nästan ensam där och fick snabbt service. Kyparen bar in en Superbock och så beställde jag en Bife da vazia de touro brase som var ett slags utskuren biff med stekta potatis och grönsaker. Jag bad den unge kyparen att få den ”röd” vilket han upprepade och därmed fick mig att tro att han hade fattat.

Det hade han ju inte eftersom hans kyparkollega, en något äldre man, snart kom och frågade mig hur jag ville ha köttbiten varvid jag upprepade beställningen och han ilade iväg.

När jag så, relativt snabbt, fick in maten visade sig köttbiten vara en tunn historia och givetvis helt genomstekt. Jag tror inte att det hade varit möjligt att steka denna tunna bit på något annat sätt. När den unge kom och frågade om jag var nöjd visade jag honom köttet och rågade om han tyckte att det verkade rött. Det tyckte han inte och försvann.

När han återkom erbjöd han mig en ny köttbit och bar ut tallriken. Och den var av en helt annan kaliber, betydligt tjockare och riktigt röd i mitten. Det lönar sig att klaga – särskilt som jag hann sätta i mig halva den dåliga biten också.

Hela kalaset gick på 18 euro för maten och 1,70 för ölen.

På vägen hem stannade jag till på Vasco da Gama för tredje gången i dag, nu för att köpa ett par Pastel del nata som han gillar. Frågade en ung kvinna om var jag kunde hitta sådana och hon beskrev vägen för mig. Jag blev lite fascinerad över att hon på slutet av sin beskrivning sa vänster samtidigt som hon pekade intensivt med armen åt höger.

Men jag hittade dit och köpte två av dessa Portugals nationalbakelser.

Sedan bar det hem och så satte jag mig vid datorn och jobbade med att förbereda chatten inför i morgon. Tittade lite på teve och höll kontakt med Sverige via Slack och Facebook samt mess.

Vid midnatt tyckte jag att det räckte för i dag. Får fixa resten i morgon förmiddag.

Fick bra bild i dag där den svenske studiomannen Henric von Zweigbergk styr det som händer på scenen under sändning och repetition. Här visar han var Cyperns Eleni Foureira ska stå medan scenen görs klar för hennes genrep. Skickade den till DN för att läggas in i artikeln om kritiken mot Sverige i Eurovision.

Så här byggs Benjamins scen.

Så här marknadsför DN oss på plats i Lissabon.

Skarpskyttar på taken.