Det har blivit betydligt knepigare att planera tillvaron sedan jag åkte på att jobba skift på DN igen. Känns som att jag knappt ser röken av min familj längre. De lediga dagarna har ju ingen annan än jag själv glädje av och grabbarna har redan börjat klaga på att jag är hemma så lite. Inte kul alls.
I dag är jag i alla fall hemma och vi har käkat en god fredagsmiddag, Anneli ser på ”Så ska det låta” medan jag sitter intill och klistrar in urklipp om mysterier till havs. På videon bandar jag Marianne Söderbergs dokumentär om Staffan Westerberg. Ska spana extra efter en scen där han sjunger och har en t-tröja på sig. Marianne berättade att SVT tvingade henne att ta bort en reklamtext på tröjan för att få visa den på teve! Så nu är tröjan svärtad för att inte någon ska bli ledsen.
Marianne är en vän till mig på Norrbottens-Kuriren i Luleå där hon är kulturchef. I vinter har hon gjort sig känd som den som vågade ta kamp med Norrländskans chefredaktör Lennart Håkansson om det märkliga faktum att NSD:s journalister numera skriver både reportage och nyheter samt rena reklamtexter om samma företag. I mina ögon är dessa två roller helt oförenliga. Hur ska en journalist ena stunden kunna granska ett företag för att i nästa skriva en hurtig reklamtext till den egna tidningens annonsavdelning? ”Inga problem” menar Håkansson…
Stora problem, det är vad det är. Den journalistiska integriteten urholkas inte bara för dem som tvingas göra detta utan också för oss andra. I allmänhetens ögon är detta förödande.
Ledig kväll var det också för barnen som givetvis tog chansen att spela lite WoW. Sedan såg vi på Zorro tillsammans. På bilden ovan sträcker Markus ut i en paus från WoWandet.