Så har vi kommit fram till Ole Jonny Brænne i Oslo efter en femtiomilaresa från færjan i Stavanger till Karl Staaffs Vei. Resan øver gick bra trots blåst men den hær gången hade vi vinden i ryggen så de 13-18 sekundmeterna størde inte. Resan genom sydnorge i mørker ochregn var inte lika kul och det ær skønt att sitta hær och dricka en pilsner medan pizzan væntar på att bli klar i ugnen.

På bilden ovan visar Ole Jonny två bilder tagna med en så kallad aurakamera – något av det värsta skojeriet man kan råka ut för kameran sägs avbilda den mänskliga auran och varje bild, där ofta tolkning av ett medium ingår, kostar omkring 200 spänn eller mer. Men det är ren bluff. Bilden man får skapas av lysdioder inne i kameran rent slumpmässigt och som ni kan se på bilderna (som finns i närbild här nedan) så har Ole Jonny stora problem med sin aura från det ena tillfället till det andra. Tänk på att det bara är några minuter mellan varje bild.

Att køra bil genom Norge ær ett intressant æventyr. Man kastas mellan krokiga kurvor (finns det sådana?), høga berg, djupa dalar och mængder av hål rakt genom berget – tunnlar kallar vi dem visst. Jag tror att vi kørde genom minst 30 tunnlar innan vi nådde Oslo. Dessutom har de norska vægarna fler vægtullar æn en schweizerost har hål. Vi har nog investerat mer æn hundra norska kronor (som ær værda mer æn de svenska) på att få åka lite bættre under några få kilometer. Ska bli skønt att komma hem till Gratissverige igen.

Att køra in till Oslo var en chock i sig. Pløtsligt hade någon rætat ut vægen och lagt till en fil. En skylt med 100 istællet før 70 fanns vid kanten. Vi susade fram genom mørtkret med hjælp av Ulla (vår GPS-dam) før att tryggt landa utanfør Ole Jonnys bostad.

Klockan ær øver ett så nu ska Anders och jag munblåsa upp den madrass som ska bli min sæng før i natt. Givetvis hade Anders glømt pumpen i bilen…

Aurafotografering – en dyrbar bluff för konsumenten.