Efter en fruktansvärd natt med vindbyar på 23 meter per sekund och där färjan låtit som om varenda bil kastats omkring nere på bildäck så snart vi träffats av en våg (vilket inträffade var sextionde sekund) så mötte vi morgonen med glåmiga ansikten och röda ögon.

Egentligen skulle vi ha anlöpt hamnen i Newcastle klockan 13 men stormen gjorde att vi inte kom i land förrän efter 17. Färden gick sedan i mörker raka vägen ned till Sheffield där vi träffade David Clarke och hans sambo Carolyn som hade förberett mat och pubutgång. Så även om vi kände oss sömndruckna så gav vi oss ut de två hundra meterna till Daves stampub tillsammans med Joe McGonagle, en annan engelsk ufolog.

Där satt vi och diskuterade ufo en bra stund, provade lite god brittisk ale och hade trevligt.

Sänggång vid 01.30 förstärkte sjögången i benen ytterligare.