Så var det dags för ett nytt arbetspass så fredag blir måndag och arbetsveckan sträcker sig över hela helgen fram till tisdag. 14.30 ska jag vara på plats så det finns alltid några timmar att använda till annat, som ufoarbete.

En del av tiden har jag ägnat åt att skriva brev och att laga mat till pojkarna så att vi kunde inmundiga Bullens med stekta ägg och vita bönor.

Jobbkvällen blev ganska lugn med några toppar. Bland annat intervjuade jag en nyanländ (som det heter) som tvingats lämna sin bostad i Solna och nu bor i ett tält utanför. Hans kontrakt hade gått ut och det gällde bara på två år. Längre ville Solna inte skriva det på.

Nu ska Josef klara sina studier på en el- och svetslinje samt kvällskurser i svenska som andraspråk samtidigt som han bor i ett tält. Det är inte utan att jag känner för honom. Läs gärna min lilla artikel om Josef och den situation han hamnat i i sitt nya hemland.

Journalistyrket gör att man får möjlighet att prata och ibland också möta (inte så ofta för en livereporter) människor från alla delar av samhället. En ynnest och något som ökar förståelsen för mångfald och olika personers unika egenskaper.

Framåt kvällen, sedan jag ensam intagit min biff med lök minus purjo på Lilla Asien, satte jag ihop en dubbelrecension i form av en blogg som jag petade ut på DN.se. Det är två böcker som jag tar upp, dels Ebbe Schöns senaste alster och dels Inger Waerns nya bok om människors änglaobservationer.

Under dagen hade jag ett långt samtal med Johan på UFO-Sveriges rapportcentral och med Göran Norlén som är den som har koll på våra databaser. Samtalet med Göran handlade som så ofta om den antedaterade och illa fungerande rapportdatabas som vi har sedan 90-talet och som Göran sliter med att modernisera.

När han löst de problem som återstår kommer detta att underlätta just Johans arbete väsentligt.

När jag kom hem framåt kvällen hade jag också skrivit om Obama, Trump och ett mord i Uppsala. Bland annat. En ganska vanlig kväll med andra ord, kanske med undantag för Obama som länge hållit sig tyst men under de senaste månaderna blivit allt mera offentlig igen. Han har helt enkelt tröttnat på Trumpen.

När jag kom hem gjorde jag några uppdateringar på min bloggsida och fortsatte rensa några usbminnen jag haft liggande på mitt skrivbord. Nu är jag inne på det sista men hann inte riktigt klart innan det var dags att lägga sig.

Pratade med Markus, som satt vid datorn, och Niklas, som satt i bastun en stund också. Ingen av dem verkade ha några tydliga planer på att hoppa i säng.