Karl-Bertil Jonssons julafton är en lika svensk jultradition som Kalle Anka och nu när den har blivit teater av och med Henrik Dorsin på Scala i Stockholm så är det bara att konstatera att den blivit ändå bättre när den tagit klivet upp på scenen.

Jag, Anneli, Ylva, Per och Gabriella har varit och sett den i kväll efter att ha samlats för en god middag på Melanders fisk på Dalagatan först. Inte så mycket folk vilket var skönt och maten var som vanligt mycket god. Jag tog två musslor som förrätt och sedan rimmad lax med dillstuvad potatis medan Anneli åt rödtunga meuniére med champinjoner, kapris, brunt smör och kokt potatis som jag också fick vara med och smaka på på slutet.

Sedan var det bara att vandra iväg mot Scala-teatern där 90 minuters riktigt bra underhållning väntade. Vi har ju alla ett förhållande till Karl-Bertil Jonsson och det var härligt att se hur varsamt men ändå kreativt Henrik Dorsin hade handskats med Tage Danielssons manus och Per Åhlins illustrationer som blivit till underbar dekor och tidstypisk känsla. Föreställningen var varm, rolig och smart och publiken bjöds verkligen in av Henrik Dorsin som svävade som en synlig och högst närvarande konferencier genom hela stycket.

Jag håller med DN:s recensent, det var lite trögt de första tio men sedan var det högsta klass hela vägen. Men visst måste man ha sett Karl-Bertil på julafton för att kunna njuta fullt ut, något som hela publiken verkade ha gjort.

Många och välförtjänta applåder både under föreställningen och efteråt och själva stod vi och pratade en god stund efteråt. Då hade vi lagt den krona som vi fått i var sitt litet paket av skådespelarna när allt var slut i Frälsningsarméns kokande gryta utanför teatern. Ett snyggt avslut som gjorde oss ännu mer delaktiga i föreställningen.

När vi kom hem, efter att ha kört hem Ylva och sedan tankat, så var båda pojkarna hemma efter sin Cinderella-kryssning. De hade haft riktigt kul de också!

Så mycket ufojobb blev det inte i dag. Bokade ett möte i Storvreta i morgon, började skriva på en artikel till UFO-Aktuellt och så svarade jag på några mejl. Och så jobbade jag igenom en äldre artikel om månkonspirationen för att datera upp den och fixa till lite i texten eftersom Mats har sagt att han kanske vill ha den i nästa Rapport-Nytt.

Och så en vända på Facebook där folk frågar om allt möjligt, inte minst filmer som visar ljuspunkter filmade under oskärpa. Vad ska man säga om dem? Det finns ingen information att gå på och dessutom är filmerna oftast inte särskilt upphetsande. En prick eller punkt som står still eller rör sig något lite.

Men för den som har tagit filmen är den givetvis av största intresse. Det är den saken som man också måste tänka på. Klockan var det ändå läge att hoppa i säng.

Hela gänget på Melanders.

Rimmad lax med dillstuvad potatis för min del.

Henrik Dorsin – ständigt närvarande konferencier. Här med Lisa Veronica Andersson som ängeln.

Lite glada danssteg när föreställningen är slut.