Efter ett par månader på väg och ett stopp i tullen kom så äntligen kuvertet från Marianne i USA fram. Flera fina frimärken som jag inte hade och ett par intressanta artiklar ur Wall Street Journal, rymdteman givetvis. Snällt av Marianne att skicka dessa saker till mig men otroligt att det ska ta så enormt lång tid.

Dagens post innehöll dessutom ett kuvert med lite andra frimärken (amerikanska de också!) från Gunn i Kumla som dessutom även hon skickat med några artiklar för mig att läsa. Också dessa väldigt bra och omtänksamt av henne.

I dag har jag satsat krutet på två saker, möjligen tre. Den första var att börja läsa och skriva mig igenom de 13 texter som jag jobbade ihop till Storytel i går och till slut hann jag klart med sju av dem. Får se när jag hinner ta de övriga sex.

Den andra var att börja jobba med förberedelserna inför lördagens Mello vilket kanske kan låta lite tidigt. Men eftersom jag jobbar med mitt ordinarie jobb resten av veckan från och med i morgon så är det bra att börja i tid. Så det gjorde jag.

Den tredje saken var att läsa på om det så kallade Hälleforsfallet från den 15 oktober 1981 som jag ska prata med Ufopodden om i morgon då ett par från SR kommer till DN och träffar mig där. Jag var inte själv inblandad i fallet men känner givetvis till det eftersom det var ett på sin tid väldigt uppmärksammat ufofall.

För att veta vad jag ska prata om plockade jag ned hela filen från AFU:s server och läste igenom de 51 sidorna med rapportformulär, anteckningar och tidningsklipp. Plus en del polispapper och annat. För er som inte minns det så handlade det hela om hur något som av vissa beskrevs som en stor zeppelinare med ljus på sidan som rörde sig över Hällefors nordost om Filipstad mellan klockan 19.35 och 20.15 den 15 oktober 1981.

Det uppskattningsvis 30 meter långa föremålet med belysning på skrovet och en bullrande motor gick minst ett varv runt samhället innan det försvann. ”Mängder av vitten” skriver UFO-Sverige i en summering men av den oerhört klena ”utredningen” att döma så var det bara en handfull. För bland de 51 sidorna finns endast fem namngivna observatörer varav fyra var poliser. Ytterligare en, en mamma till det enda civila vittnet, verkar ingen ha talat med och det är högst oklart om man ens tog uppgifter från samtliga poliser.

Det är en underlig och problematisk läsning och Anders Liljegren kom senare att kritisera den i ett inlägg i UFO-Aktuellt. Och det är bara att hålla med. Det verkar inte som om någon i föreningen försökte hitta fler vittnen eller ens tog sig till Hällefors för att på plats träffa de inblandade. Om detta gjordes så finns det i alla fall inte dokumenterat.

Ufologen Boris Jungkvist spädde senare på det hela i en bok där han slog fast att ”drygt 100” personer vittnat samstämmigt om det de sett över Hällefors. En mycket grov osanning.

Trots att fallet borde ha varit prio ett finns det till exempel inga kartor över var vittnena befann sig eller hur föremålet rörde sig. Det finns inga analyser av de vitt skilda beskrivningarna av det som setts på himlen eller funderingar kring hur lätt det var att se en kontor av ett föremål mot en himmel som var mörk och där solen gått ned nästan tre och en halv timma tidigare. Dessutom var vädret disigt.

Synd på ett intressant fall.

Anneli har givetvis varit hemma även i dag och jobbat med hjälp av dator och telefon de timmar som hon ska göra det. Annars är ju läget som förut med klumpfoten. Hon är i alla fall vid gott mod och hoppar omkring på kryckor här hemma.

Markus har jobbat men också skött dammsugningen här hemma. Vilket vi alla uppskattade!

Framåt 01 var jag i säng men precis innan jag skulle stänga av datorn såg jag att det ramlade in ett mejl från en man i USA som jag skrivit till för en månad sedan. Mannen, Larry, svarade på min fråga om han kunde hjälpa AFU med pengar i den crowd funding-kampanj som vi ska dra igång. Och det kunde han! Utan att gå in på storleken så lovade han skicka över ett betydande bidrag.

Ett stort tack!