I dag var det dags för badminton igen och det var skönt att rusa runt lite och jaga efter en boll. Jämnt och ovisst blev det också där Stefan till slut vann med (mina siffror först) 15-13, 16-18 och 14-16 där matchens sista boll blev en retlig nätrullare som jag inte hade något att göra på.

Sedan plockade jag upp pizzor och en kebabrulle på Skälby pizzeria och så åt jag, Anneli och Markus framför ett avsnitt ”Seinfeld”.

Resten av dagen har jag suttit och jobbat på boken. 19 kapitel klara nu plus de två inledande. Så texten växer men snart börjar det stora arbetet med att planera bilderna. Har börjat så smått men boken bygger mycket på foton, en del har jag själv, andra måste tas på AFU och ytterligare andra ska tas av min vän Stefan i Mariestad som är proffsfotograf.

I dag kom kontraktet från Semic också så nu har jag skrivit under. Manus ska lämnas 7 maj senast.

Framåt kvällen kom Niklas hit så att vi kunde fira honom eftersom han fyllde år i veckan. Som vanligt får födelsedagsbarnet bestämma maten så det blev fyra fina entrecôtebitar som jag stekte upp och en plåt med rotsaker i ugn som jag och Anneli hjälptes åt med.

När vi ätit klart laddade vi en dvd med ”The Commitments” som ingen av grabbarna sett och som det var riktigt länge sedan jag och Anneli tittade på. Fortfarande en bra rulle.

Under kvällen har jag fått svara på frågor om en video på Youtube som handlar om en norska som 1968 förutsade världens sista tid (den tid vi nu lever i tydligen) och att Jesus snart ska komma tillbaka. Hon gjorde det 1968 men jag måste säga att jag inte blev särskilt imponerad. En i högen av misslyckade profeter.

Har också diskuterat med en man som säger sig ha uppfunnit ett flygplan som inte kan störta eftersom det drivs av elektromagnetism…

Dessutom började jag dagen med att ge en kille en ordentlig tillsägelse om en ”dokumentär” som han mejlat mig att han gjort. Det var inget dåligt arbete i sig även om en hel del fakta var fel. Men det som var riktigt illa var att han hade snott långa bitar ur ”Ghost Rockets” utan att fråga och dessutom inte ens brydde sig om att ge kredd till Michael och Kerstin som lagt ned flera hundra tusen kronor för att göra den.

Han hade också snott ett långt inslag från TV4 och en del annat. En hel del annat. Jag mejlade honom, skrev ett inlägg under filmen och ringde honom. Vi får väl se vad han gör med filmen. Jag rekommenderade honom att ta bort den.

Markus gjorde en insats och körde ett lass med kartong och tomglas till återvinningen och handlade på Åkermyntan. Perfekt då jag satt och skrev och Anneli inte är den som tar sig någonstans med sin gipsade hälsena just nu.

Det blev i alla fall en trevlig kväll med båda pojkarna och Niklas konstaterade att han inte kände sig som 27. Det hade jag gärna gjort!