I kväll pratade jag med den pensionerade brittiske polismannen Alan Godfrey som den 28 november 1980 var med om en mycket ovanlig händelse i Todmorden i västra Yorkshire. Jag ringde honom eftersom AFU har hans uniformsjacka som nu ska vara med i boken jag skriver och jag ville höra med mannen själv om det som hänt för att kunna ge en rättvis bild i boken.

Vi pratade i en timma och tjugo minuter och Godfrey gav ett väldigt gott intryck.

I korthet (väldigt kort) fick Alan Godfrey syn på ett föremål, en farkost säger han själv, som hängde mitt över en större väg i utkanten av samhället. Klockan var 05.15 på morgonen och just då var vägen tom på bilar.

Det Godfrey såg fick honom att stanna polisbilen bara tjugo meter från föremålet som var något äggformat med fönster eller svarta fönsterliknande märke på sidan och som svävade över vägen.

Eftersom han inte hade någon kamera tog han fram ett papper och började skissa på det han såg. Då stod han alltså stilla med polisbilens strålkastare riktade mot den metalliska farkosten och med blåljuset på. Plötsligt lystes hela bilen upp av ett ljus som var starkare än någon annat Alan Godfrey tidigare sett.

Det märkliga var att trots att han blev fullständigt bländad befann han sig direkt därefter körande ett antal meter längre fram på vägen, föremålet var borta och han kunde se hur bra som helst. Det finns mycket mer att berätta och jag tänker återkomma till den saken i ett kommande nummer av UFO-Aktuellt. För det finns de som tror att Godfrey blev ombordtagen på farkosten.

Skrivandet har gått framåt och nu är de 2 inledande kapitlen klara, 26 av de efterföljande och 4 påbörjade. Att det inte blivit mer beror på att det händer saker som har med boken att göra (som intervjun ovan) och en del annat som att jag blev intervjuad i 60 minuter av Howard Hughes (japp, han heter så) för ufopodden The Unexplained som sänds från England. Vi pratade mellan 19 och 20 och sedan ringde jag Alan Godfrey mellan 20 och 21.20.

I podden pratade vi om hur vi jobbar med ufofrågan i Sverige och programledaren blev mycket intresserad och imponerad. Han hade inte en susning innan en av hans lyssnare hade rekommenderat honom att kontakt mig. Jag tror att det blev bra reklam för föreningen och för AFU. Programmet sänds om drygt en vecka.

När jag höll på och skrev ett kapitel om tefatsleksaker som ska vara med i boken hittade jag gammal korrespondens från 1998 mellan mig och en man som heter Sven Carlsson. Sven hade då hört av sig med en bild och lite dokument som rörde ett leksakstefat från 1951 som han köpt några år senare. Jag skrev en bit om detta för UFO-Aktuellt och nu blev jag sugen på att ta med bilden i boken.

Men – där vill jag bara skriva om sådant som faktiskt finns på AFU och just detta tefat hade vi ju inte mer än bilden på. Så jag försökte helt enkelt hitta Sven men det visade sig att han hade flyttat. Kom till en kille med samma namn som efter en hel del funderande kunde hjälpa mig med ett namn på en man i byalaget i den by där Sven Carlsson bott.

Så jag ringde honom och han visste givetvis var Sven flyttat. Och där fick jag tag på honom. Sven var mycket positiv och lovade direkt att skänka den ovanliga modellen med sin originalkartong till AFUI – så nu kan jag skriva om det hela! Men jag kan för mitt liv inte hitta diabilden jag fick den gången, bara den svartvita skanning som vi gjorde för UFO-Aktuellt. Suck! Ni kan i alla fall se den här ovan.

Har haft flitig kontakt med några amerikanska ufologer också när det gäller olika samlingar. En av dem ska åka till en äldre ufolog och skanna hans material som kommer från hans tid inom Nicap. Jag har redan varit i kontakt med honom och då fått beskedet att han skulle skänka det till någon annan – som visade sig vara en radiopratare i Utah. Nu hoppas jag att en del i alla fall blir räddat elektroniskt genom skanningen.

Framåt kvällen brassade jag och Anneli köttbullar som vi sedan åt med kokt potatis och brunsås plus lingon givetvis. Mycket smarrigt!

För Anneli har det varit några timmars jobb men sedan vila. Hon har det jobbigt med gipset som tynger benet och belastar fästen och ledband. Men hon ger sig inte och klagar knappt. det hade jag gjort!

Markus har skickats på veckohandling så vi får lite mat de närmaste dagarna också.

När kvällen närmade sig sitt slut var det bara att beta av mejlen och skriva några svar på Facebook men jag var i säng vid 01 i alla fall.

Här sitter jag och blir poddintervjuad.