Ni som känner mig vet att jag är lätt allergisk mot uttrycket ”någonsin” som ofta används helt fel och framfört allt alldeles för ofta. Så när jag satte mig vid frukostbordet i dag för att läsa ikapp några DN som blivit liggande var det nära att jag fick hjärnblödning när jag hittade ovanstående rubrik från den 15 mars.

Till skribentens försvar ska man säga att det fullständigt bisarra uttrycket ”någonsin hittills” inte står i texten och det fejkade citatet (som ska var ordagrant när det står innanför citattecken) inte återfinns där. Och detta i den sista upplagan som många ögon tittat på. Suck!

Nå, jag gör givetvis också fel men sådana här horribla meningar känns ju fel i hela kroppen och det är obegripligt hur den bara kan skrivas och sedan hamna i tryck.

Själv har jag knattrat på med lilla boken och nu nått fram till 2 klara inledande kapitel, 24 klara kapitel inne i boken och 3 nästan klara. Jag skulle ha kommit längre om jag hade fått tag på en person i tid men när han svarade så var det för sent för en telefonintervju, den får jag ta i morgon eller senare i veckan.

Efter ett telefonsamtal till Niklas började jag tömma hans bokhylla på hans rum för att själv ta över den. Niklas får nu sina böcker hem till sig (vilket är bättre) och jag får en ny hylla! Det är mer än bra.

Jag fyllde den snabbt med pärmar, böcker och bilder och hela hyllan innehåller nu material kopplat till ufobilder i Sverige och världen plus lite annat smått.

Denna fantastiska möjlighet gjorde att jag fick helt tomt på golvet i arbetsrummet! Det har inte hänt på åratal. Och det i sin tur betyder att det blir betydligt enklare att hitta material som jag letar efter. Kanon!

Jag hjälpte också Markus att lasta bilen full med saker som skulle till återvinningen och när han gav sig av så var garaget faktiskt helt fritt från skräp. Nu står bara saker av värde kvar där.

Jag har skrivit ett gäng mejl i dag. Några med kopplingar till den crowd funding-satsning jag jobbar med och andra för att få till möten med ufologer i England när jag åker dit igen i höst. Sådana som jag inte tidigare träffat.

Anneli hoppar runt på sina kryckor och det fungerar bra men hon har börjat få lite ont i ett ledband i knät, vilket är lät att förstå med tanke på det tunga gipset. Annars är hon vid gott mod och tittade engagerat på när Luleå knaprade in till 1-2 i finalserien i SHL. Medan hon satt där och hejade gick jag till grannen Peter som ska flytta och hämtade några saker som Niklas ska få ta över från dem. Mer kommer senare i veckan.

Till kvällsmat åt vi röding som jag köpte på Ica Viksjö i går och sedan tittade jag och Anneli på ”Mästarnas mästare” innan jag återvände till datorn fram till 00.30 då det var dags att starta en tvättmaskin. I säng efter 01. Efter Markus, kors i taket.

Den nya hyllan med material om fotofall.