Bokräddning etapp 2


Eftersom jag kom upp strax efter åtta hade jag bra med tid att hinna skriva på förmiddagen och sist i kväll och nu återstår bara 3,5 kapitel. Det skulle ha blivit mer men jag kunde inte släppa tanken på att det fanns mer saker att rädda hos mannen som jag var hemma hos i går. Eller rättare sagt hans lägenhet som några släktingar nu håller på att tömma.

Så jag ringde till kvinnan som jag ringde i går och sa att jag gärna ville komma ett varv till. Och det var tur. Under några timmar gick jag igenom varenda bild och negativ jag kunde hitta men utan att hitta några foton på ufovittnen eller andra bland dem men jag hittade en massa annat. Bland annat ett stort antal diabilder från Cheops och andra platser med koppling till forntida teknik som mannen tagit under en resa till Egypten i början av 60-talet.

Jag hittade också skivan och reklambladet som ni kan se här ovan – tillsammans med tefatslampan som jag grävde upp ur en sopsäck redan i går.

Fick till slut ihop tre fulla kassar med saker. Men det finns sannolikt mer för på vägen ut kikade jag ned i en sopsäck och såg en bunt papper som jag plockade upp och det visade sig vara en hel massa material om Victor Schauberger. Jag får nog höra av mig i morgon igen.

Satt ett par timmar och sorterade när jag kom hem efter att jag, Anneli och Markus ätit kvällsmat. Makaroner och Falukorv enligt Markus beställning. Och inte mig emot! Jag gillar den maträtten också.

Ringde också Lionel i London för att reda ut några saker inför hans besök i sommar.

Sedan blev jag fast framför Norge-Sverige i EM-kvalet och sällan har väl ordet kval passat bättre. Först såg det ut som stortorsk, sedan hoppades vi på oavgjort och till sist verkade det blir svensk seger – bara för att släppa in matchens absolut sista boll i matchens absolut sista sekunder till 3-3. Svagt givetvis.

Och om någon kan förklara för mig varför Marcus Berg fortfarande spelar i det svenska landslaget så är ni välkomna. Han gör ju inget rätt. Men ”sliter”, som det heter, vilket tydligen räcker. Varför Janne Andersson fegar och inte släpper in Isak direkt är en gåta. Den killen kan ju hålla i en boll. Med fötterna.

Nu är en del av teverummets golv täckt av papper och annat som ska sorteras in för att sedan hamna hos AFU. Ska försöka rensa vidare i detta under morgondagen.

När jag till sist var klar framåt natten hade klockan hunnit bli 01.30. Då hade i alla fall lyckats komma ihåg att ta upp lite mer bröd från frysen eftersom jag åt de två sista Skogaholmslimporna med rödbetor för en stund sedan. Sedan stängde jag butiken.

Loading