Håller på och läser Philip Roths ”The Plot Against America” som jag köpte på flygplatsen i Zürich sedan jag av misstag råkat packa ned all reselektyr i det incheckade bagaget. Men det var inte helt fel. Roth beskriver hur världen skulle ha sett ut om flyghjälten och den förste att korsa Atlanten ensam, Charles Lindbergh, hade blivit USA:s president i början av 1940-talet. Och det är ingen rolig bild.

Lindbergh, som var tyskvän, några skulle nog kalla honom nazist (och Roth gör det absolut) går i boken till val på att hålla Amerika utanför ”det europeiska kriget” och hyller Hitler när denne går mot Ryssland och gör USA:s jobb – krossar kommunismen.

Men Lindbergh bygger också ett annat Amerika, ett segregerat där judar inte står högt i kurs. Ett USA för den vita medelklassen som snart finner sig i sin nya ledare och själva släpper lös den inneboende antisemitismen som Roth verkar tro finns inom många av oss. Eller är det bara så att vi följer den ledare som just då råkar vara vid makten?

Boken väcker många frågor, den är ytterst välskriven och läsaren fastnar snabbt, men eftersom jag bara hunnit börja på den vet jag inte hur det hela kommer att sluta. Ilande ruskigt är det i alla fall och det finns anledning för en läsare att fundera kring hur sakernas tillstånd egentligen är och vilka åsikter man själv hyser.

Men nu är det filmtajm. The Manchurian Candidate”, en riktig konspirationsfilm som jag tror ska bli riktigt kul att se. Ha en bra fredag ni också!