Vaknade lite sent, 09.15, så det var bara att lägga på ett kol så att jag skulle hinna till Tom Callens föredrag om olyckor i samband med rymdfärder som började 10.30 på Tekniska museet. Ingen frukost men en snabb dusch och tandborstning och sedan ut till bilen. Som var översnöad.

Ni kan se den här nedan.

När jag väl fått bort snön var klockan betydligt mer och jag satte av mot Naturhistoriska för att försöka komma i tid. Just det, Naturhistoriska. Alltså på väg mot fel museum, något jag inte upptäckte förrän jag parkerat, betalt avgiften och gått fram till receptionen och frågat en förvånad kvinna var Tom Callens föredrag var.

Då var det så dags.

Ut till bilen och så iväg mot Tekniska. Klockan hade blivit lite drygt 10.10 och trafiken var inte nådig. Men när jag kom fram hade jag faktiskt tre minuter på mig. Men makterna var emot mig. P-automaten var översnöad och det gick knappt att få in kortet.

Sedan in till den lokal som jag visste att föredraget skulle hålls i, nämligen eventrummet vid restaurangen. Men si så var det inte. Personalen där sa att de trodde att det var flyttat.

Ut till receptionen, den här gången på rätt museum, där jag fick veta att föredraget skulle hålas i en föreläsningssal lite längre bort i museet. Så full fart dit. Nu tre minuter sen.

Men, men. Makterna var med mig. Där stod nämligen en helt annan föreläsare medan Tom satt och väntade på sin tur. Så när Tom väl stod där och började sitt mycket intressanta föredrag, då satt jag i publiken.

Tom och jag har känt varandra sedan 1999 då han producerade en ufofilm för Cosmonova och jag och UFO-Sverige blev inblandade som faktahjälpredor. Tom Callen är oerhört kunnig inom allt som har med rymdfart och astronomi att göra och att han går arbetslös sedan Cosmonova gjorde sig av med honom (på mycket märkliga grunder) är ett fruktansvärt slöseri med mänskligt kapital.

Efter föredraget hann jag prata med Tom en kort stund och komma överens om att ses snart igen. Fast under lite lugnare omständigheter. Sedan hem för att äta mikrolunch, lämna bilen och ta bussen till jobbet.

Jobbdagen blev lång och jag hann aldrig gå och äta. Först ett terrordåd i London som jag bevakade hela kvällen och skrev flera artiklar om. Sedan ett uttalande från en tidigare svensk riksdagsledamot som också blev en långbänk med massor av mejl och telefonsamtal.

Kvällen blev intensiv och jag kom inte iväg förrän 01.30. Men när jag kom hem i natt lyste flera adventsljusstakar i fönstren och under taket utanför dörren hade Markus satt upp slingan. Trevligt med lite tidig julstämning.