I dag har suttit och skrivit på boken mest hela dagen men stack emellan med en stunds klipparbete. Nu börjar jag ana botten i klippboken. Det är den amerikanske ufologen John Ottos klipp från 1950-talet och det finns gott om guldkorn i klippsamlingen. Ni kan förresten se honom i tefatsspanartagen på en bild från den 30 april 1957 här ovan. Det är John som står med hörlurar på sig och en mikrofon i handen i mitten.

Bilden är hämtad ur Chicago Daily News dagen efter och föreställer några av deltagarna i ”Operation Contact” som genomfördes från ett två fartyg ute på Lake Michigan. Från vänster syns Courtland Hastings, Mathon Kyritsis (med kikare), John Otto, Jack Maynard och Robert Glaze. Sammanlagt deltog omkring femtio personer.

Spaningen blev ingen större framgång även om John Otto tidigt slog fast att ”chanserna att se något i natt är mycket goda”. Och kanske fick Otto rätt. När ett norrsken visade sig lågt i nordost tolkade han det som en signal från rymdfolket.

John Otto själv beskrivs som ”uppfinnare och flygande tefats-pionjär” och bland de övriga klippen i hans samling finns flera som berättar om hur han hållit föredrag på olika platser iUSA, mest i Chicago-området. Där kallas Otto också för en ”radio- och teve-personlighet” vilket var helt riktigt eftersom Otto även hade sin egen radioshow kallad ”Let’s go out of this world with John Otto”. Där intervjuade han 1950-talets mest kända kontaktpersoner som George Adamski, Daniel Fry och George Van Tassell med flera.  Otto var också medlem i Chicago Rocket Society.

Intresset för flygande tefat – han talade inte om ufo – hade han sedan 1950 och under sina många föredrag spelade han upp band och visade bilder vilket säkert bidrog till hans popularitet som föredragshållare.

I en intervju i augusti 1955 slog Otto fast att ”många typer av rymdskepp kommer nu till jorden från andra planeter” och han kunde också berätta att han själv vid många tillfällen sett såväl moderskepp som diskusformade tefat på lägre höjd.

Det är intressant att försöka bringa ordning i denne karismatiske persons klippsamling och medan jag klistrar in artiklarna på vita A4-ark så försöker jag hinna läsa en del. Fram tills i höstas var John Otto ett helt okänt namn för mig, vilket är spännande i sig. Det visar att det har funnits många engagerade ufologer, inte minst i USA, som lagt ned år av arbete på ufofrågan men som i dag är i princip bortglömda. (Vännen Roger i Lund, som det är ordning på, påminner mig dock om att det står om John Otto i Max Millers bok ”Flygande tefat – Fantasi eller verklighet”, och den läste jag ju redan för 40 år sedan. Här berättar Miller om Ottos försök till interplanetarisk kontakt. Ibland är minnet inte det bästa).

Jag lyckades i alla fall göra klart John Ottos klippsamling som spänner över åren 1950 till 1957. Nu ska den ordnas upp ämnesvis, men det blir en senare fråga.

Familjekvällen bestod av kyckling och sedan ”Little miss Sunshine” som var en kul och trevlig film. Kan rekommenderas. När alla lagt sig så satt jag var en timme och knattrade på tangentbordet.