Efter frukost på Lilton och ett kärt återseende när Anna tog vid bakom disken (och framför den) tog vi bilen genom regnet mot Landskrona några mil söder ut för att byta till färja mot Ven. Vi åkte i tid för att få en plats på parkeringen vid hamnen och det var nog en god idé även om vi fick vänta ett tag innan vår färja skulle gå 11.30.
Medan vi stod där ringde en kvinna från Ludvika och berättade att hennes systers främsta önskan inför sin födelsedag var att ”få fika med Clas Svahn”. Nu insåg både kvinnan och jag att just detta kunde bli svårt att fixa, särskilt som systern fyller år i morgon, men jag lovade att skicka en signerad bok och att ringa henne och gratta klockan 17 i morgon. Sådana samtal gör en varm i själen.
Färjan ”Uraniborg” tog oss halvvägs över sundet till Danmark och till Tycho Brahes Ven där vi hyrde cyklar för att ta oss runt den lilla ön. Regnet gav upp efter några minuter så det var bara vinden och en del tråkiga backar som gav oss lite motstånd.
Ön består av restauranger, öppna fält och lite skog. Två kyrkor, varav den ena förvandlats till Tycho Brahe-museum, bostäder för 350 bofasta och så en himla massa cyklister som man fick se upp med.
Vi susade fram till Tycho Brahe-museet som låg rätt mitt på ön. Själva utställningen var inte så märkvärdig eftersom det är mycket få originalföremål sparade efter Brahe här på ön. Allt inrymdes i den nu avkristnade kyrkan.
Desto bättre var guiden som fångade oss med sin berättelse och att den drog över 20 minuter på tiden gjorde absolut inget. Guidningen genomfördes utomhus där allt det som en gång ståt där fick frammanas i fantasin. Men kul att se den häftiga Tycho Brahe-statyn som jag sett så många gånger på bild.
Hungriga blev det lunch på Café Tycho Brahe i form av paj och pastasallad och stärkta av maten trampade vi iväg till öns sydöstra del där man skulle kunna se de vita klipporna, som visade sig vara en starkt sluttade sandliknande ände av ön. Inte så mycket att skriva hem om.
Då var det roligare att cykla till Kyrkbacken lite längre norr ut och där belönade vi oss med strutglass signerad Engelholms Glass. Intogs nere vid vattnet med utsikt upp över St. Ibbskyrkan som blickade ned på oss alla med sin vita fasad.
Glassen var mycket bra och det har blivit alldeles för lite sådant den här sommaren.
Under dagen har jag fört en diskussion på Facebook med en kille som tyckte jag var okunnig och inte borde få kalla mig ufoexpert (vilket det nog mest är andra som gör) men efter tiotalet inlägg slutade det med att han önskade mig en trevlig kväll och hoppades på fler samtal. Och jag kan säga att jag håller med.
Under cykling och annat har jag också haft kontakt med en man som i lördags såg ett föremål från Arild på Kullahalvön, ett föremål som flög 70 grader rakt upp och som verkade komma ut vattnet i Skälderviken. Alltså precis där vi har befunnit oss de senaste dagarna. Mannen skickade också med en bild och skrev att han sett många flygplan i sin dag och att detta absolut inte var ett sådant.
Vilket det givetvis var. Något bilden visade, och som jag när jag väl fick tid, kunde visa genom en skärmdump från Flightradar. Det var ett Air France-plan från Seoul till Paris som passerade precis på det sätt mannen beskrivit och exakt vid den tidpunkten. Men det tog väldigt många mejl innan jag fick honom med på tåget.
Efteråt tackade han så väldigt mycket för det arbete som han insåg att jag gjorde ideellt och på min fritid. Precis som alla andra inom UFO-Sverige. Så här skrev han:
”Tack för gott arbete, som jag misstänker är frivilligt (men inte desto mindre värt att uppskatta) . Måste säga att jag inte kände till dig tidigare men efter min ”observation” har sök på poddar och på internet och du verkade ha kunskap och integritet.”
Det känns bra att kunna hjälpa folk att få en förklaring på det de sett. Lika roligt som att ställas inför ett knivigt ufofall.
Till slut var det i alla fall dags att lämna Ven och mycket nöjda och något trötta i benen tog vi oss till färjan som gick 16.45. Tillbaka på Lilton softade vi i foajén och nu hann vi prata med Anna eftersom det inte var så många gäster i trafik just då. Anna överraskade mig, och gjorde mig väldigt stolt, då hon bad mig skriva i gästboken för att en kopia av det jag skrev plus en bild sedan skulle ramas in och hängas upp i någon av hotellets korridorer.
Det är nämligen ett av Liltons kännetecken att olika gäster får denna ära och intill vårt rum hänger exempelvis popgruppen Spotnicks signaturer och hälsning. Jag skrev följande som ni kan se här nedan.
Klockan 20.30 hade vi bokat middag på restaurang Carl Fredrik på Torgvägen 1 i Skälderviken och det visade sig vara en bra bokning. En liten restaurang med få bord och mycket bra mat. Som Ylva bjöd mig på, något som ingick i hennes 60-årspresent till mig som ett paket där Ven också fanns med.
För mig innebar denna present gubbröra till förrätt, confiderat anklår på svampemulsion, picklad rödlök och färskpotatis med smör och tryffelolja till huvudrätt och Crème brûlée till efterrätt. Faktum att vi alla tre åt samma variant men damerna hoppade förrätten. Och det ska sägas, ankan var suverän och potatisen till den magnifik.
Ylva drack ett glas rött och Anneli, som var kvällens chaufför, alkoholfritt medan jag testade en flaska Sheldervikens IPA. Alltid roligt med något lokalt. God den också.
Först efter 22 var vi på väg till hotellet, hittade ingen parkering utan fick ställa på järnvägsstationen och sedan var det lite mejl och blogg fram till 00.30. En bra dag som kommer att kännas lite i benen i morgon.
