I dag bar det av till Rotterdam för Eurovision och det blev en lång och snirklig resa som startade med taxi till Arlanda klockan 09.50 efter att jag vaknat redan efter 06. Kort natt alltså. Ägnade förmiddagen åt att packa och till slut vägde stora väskan 18,8 kilo och den lilla kassen några få dito.
Eftersom jag hade en tid för ett snabbtest på Arlanda gick jag igenom terminal 5 och bort till McD i Sky City där Airport Sky Vårdcentral (som den kallar sig) ligger. Jag var lite tidig men kom in nästan direkt och efter fem minuter och 700 kronor hade jag fått ännu ett negativt besked. Vilket ju är positivt i dessa sammanhang.
Tillbaka till terminal 5 köade jag för att komma fram till Lufthansas incheckning. Då hade jag testat att checka in digitalt vilket givetvis inte gick. Men kön gick snabbt och glädjande nog visade det sig att de dokument jag laddat upp i går faktiskt fanns i systemet och såg lika bar ut nu som då. Plus att jag kunde lägga till snabbtestet.
Säkerhetskontrollen gick snabbt men på andra sidan gapade hyllan med Marabouchoklad tom. Illa, jag hade verkligen sett fram emot en sådan nu när jag officiellt är på väg att lämna Sverige. Fick nödköpa några små Geisha istället och ett part drickor plus en bok, Peter Pomerantsevs ”This is not propaganda” som bådade gott.
Eftersom allt gått galant och snabbt hann jag sköta lite sociala uppdateringar och läsa lite i boken innan det var dags att gå ombord på planet till Frankfurt. Som givetvis var försenat vilket gjorde att det blev lite tajt till mitt plan från Frankfurt till Amsterdam när vi väl kom fram. Men inte värre än att jag fick vänta några minuter även där.
Under hela dagen har jag haft munskydd på mig. Mycket ovant och inte så kul eftersom jag lätt får imma på glasögonen. Men det gick trots allt bättre än jag hade trott.
Väl framme på Schiphol fick jag väskan hyfsat snabbt och sedan var det bara att vandra in i landet. Ingen ville se några papper längre. Planen var att ta tåget till Rotterdam men att köpa biljett i automaten på flygplatsen gick inte. Den ville inte veta av mitt kreditkort och när jag försökte betala med mynt så hade jag inte så det räckte. Några sedlar ville apparaten inte ha.
En vänlig vakt upplyste mig om att det fanns biljettluckor en bit bakom mig så jag gick dit och betalade mina 17 euro och fick en biljett på nästa Intercitytåg. Sedan susade vi igenom ett landskap som varje platta jordare måste se som det yttersta beviset.
Efter 30 minuter var vi framme på Rotterdam Central och jag slog till med en burgare och pommes med en märklig brun sås och majonnäs som jag inte fick äta i restaurangen (oklart varför eftersom platserna var utomhus utan fick sätta mig på en soffa en bit bort. Lyckades spilla cola i väskan men datorn klarade sig som genom ett under.
Egentligen skulle jag väl ha tagit en taxi till hotellet sedan men eftersom jag ändå köpte en karta och frågade efter biljetter tillbaka nu på söndag (tåget alltså) så undrade mannen i turistinformationen om jag inte skulle åka Metro istället. Så det gjorde jag. Kostade 4 euro att ta sig fyra stationer.
Jag valde givetvis fel uppgång och fick gå en ordentlig runda innan jag kom in på gatan Wilhelminakade till mitt hotell som också är det som svenska delegationen bor på. Hotellet heter Bruno Room Mate och är inte så jättestort men med fina rum där jag fick nummer 280. Packade upp och skrev sedan klart en artikel som Kultur ska ha i morgon förmiddag så att den hinner redigeras in i fredagstidningen.
Den handlar om Eurovisions framtid och bygger på tre intervjuer jag har gjort.
Framåt 20.30 gick jag ned till receptionen för att beställa en taxi så att jag kunde åka ut till Ahoy Arena för att fixa mitt presspass men bilen kom så sent och antalet rödljus var så många att jag kom en minut för sent. Vilket inte betyder så mycket, jag ska ändå dit i morgon och får fixa det då.
Fick i alla fall tagen en bylinebild (högst upp) som måste fixas i dag och skickade in den till Kultur när jag kom tillbaka till rummet. Pratade också en stund med redaktionen och med Anneli men gjorde också en intervju med en av låtskrivarna bakom tre Eurovisionlåtar i år, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt som visade sig vara en mycket trevlig person. ”Joker”, som han alltså kallas, skriver låtar åt bland andra Jennifer Lopez i vanliga fall.
Kikade in på en butik för att köpa en öl och macka som kvällsmat men det gick inte alls. Mackor hade de inte trots att butiken var stor och alkohol såldes inte efter 20. Så det blev några Marsbars, ett par Fanta och en liten konstig plastburk med något väldigt nederländskt som jag knappt kan beskriva. Hyfsat gott.
Framåt kvällen fick jag också klartecken för en intervju med Tusse i morgon. Då ska jag också göra podd med Hanna Fahl.
Men vid midnatt räckte dagen inte längre så då blev det sängen.
Ufomässigt har jag pratat med Anders B, Tobias L och Johan G om ett projekt som vi just nu inte kan gå ut med och så har ni också kunnat läsa vad den tidigare presidenten Barack Obama säger om den senaste tidens ufoavslöjanden i USA. I New York Post. Inget som förändrar världen men det visar att även Obama tar det hela på allvar.
That’s it.
