Hotellfrukosten på Aqva smakade lika bra i dag som i går men i dag kom ägaren fram och pratade. Hon ville veta hur föredraget hade gått och det var bara att säga som det var, det blev mycket lyckat. Det roliga var att en av hennes anställda som stod och jobbade i köket fick syn på mig och kom fram och sa att vi faktiskt hade träffat för några år sedan och att hon sedan dess hade sett mig på teve några gånger.

Och visst stämde det! För det var Ibtisam Mohammed som jag träffat tillsammans med författaren Inger Waern den 20 juli 2016 och pratat om en märklig händelsen som de båda varit med om.

Detta skulle inte bli det sista spännande mötet i dag för bara någon timma senare befann vi oss på Freijs livs i Lyrestad dit vi blivit rekommenderade att åka för att köpa deras isterband. Först hittade expediten inga alls i disken men då ryckte en av familjen Freijs pojkar in och hämtade ett paket på lagret. De var nämligen på väg att ta slut och därför hade de lagt undan ett antal till verkligt behövande.

Anneli hade också plockat på sig ett antal andra av deras egna charkprodukter och vi gick fram till charkdisken för att byta några ord med mannen där. Han kände snabbt igen mig som ”den kände journalisten och ufoforskaren” och så blev det selfies till höger och vänster. Bilden här ovan hade snart setts av 300 personer på Freijs Facebooksida.

Vi fick dessutom chansen att se hur korvarna stoppades och det var spännande för en sta’pôjke som en annan.

När vi kom fram till Kristinehamn någon timma senare siktade vi in oss på en butik som min DN-kollega Björn hade rekommenderat, nämligen Retropiraten på Oscar Stjernegatan 14A. Där satt Marcus Johansson och jobbade och även han kände snabbt igen mig och kunde berätta att sedan hans pappa sett ett okänt föremål när Marcus var liten så hade familjen varit ufointresserad.

Vi pratade en bra stund och efter att jag köpt en del skivor (Anneli hittade en Paul Simon och jag musiken från ”Dune”, gamla inspelningen) plus en del serier satte Marcus upp mitt visitkort vid disken och lovade att försöka komma på kvällens föredrag på biblioteket. Och det gjorde han!

Ett annat stopp blev på Ica Maxi för att köpa Nya Kristinehamns-Posten som hade en artikel om mig och mitt föredrag i dag och sedan vidare till en andrahandsbutik, Fyndboa på Bodahlsvägen 5 i utkanten av stan där Anneli gick på jakt efter lite prylar till Markus (adventsstake, decilitermått, rivjärn och en kastrull plus några tallrikar) och jag gick igenom en samling vykort på jakt efter fina stämplar på gamla frimärken. Hittade 40 stycken.

Dessutom hittade jag ett band ur ett uppslagsverk som tog upp ”flygande tefat” som nu ska in i min växande bibliografi.

Vi stack också ut till Picassoskulpturen för att kika på det, trots att vi varit där förut, men tanken fanns också att fika eller äta lunch där. Men, men, den restaurangen var stäng måndagar så istället fick vi njuta av snålblåsten innan vi gick tillbaka till bilen.

När vi blivit snuvade på maten ringde Anneli till sin kamrat Elisabeth och så åkte vi dit och fick en macka med te. Hon bor i Kristinehamn med sin man Bengt och vi känner dem sedan ett bra tag. Bengt skulle även han dyka upp på föredraget lite senare.

Nu fick vi gå husesyn i deras fint renoverade hus och han prata ett par timmar innan vi var tvungna att ta bilen till biblioteket, Där möttes vi av Josef som var den som bokade mig förra året men fick se föredraget ställas in på grund av coronan.

Nu hade han gåt ut med att det fanns 50 gratisbiljetter vilket han tyckte var en säker siffra för att slippa för mycket trängsel. Och se, det blev fullt till sista plats när jag berättade om värmländska fall, inte minst Operation Argus och Dacpo, plus senaste nytt från USA och en massa annat spännande.

Jag pratade i 90 minuters och sedan blev det 30 minuters frågestund. Många frågor och efteråt mycket positiva kommentarer från publiken. Ingen gick i förväg och flera kom fram efteråt och vill byta några ord eller berätta om något de sett. Ett par som kom fram visade sig vara två som jag kände väl till namnet och som var sponsorer av AFU.

Två män sa att de omedelbart skulle börja prenumerera och en kille berättade att nyss blivit prenumerant. Riktigt kul alltså och en av cheferna kom fram efteråt och sa att de ville boka mig igen för att prata.

Men vid 21 så sa vi tack och hej för att köra ett par timmar österut mot Norrköping. Ett kort burgarstopp på Max i Karlskoga var allt sedan körde vi längs slingrande vägar söder om Örebro till hotellet (hotell Comfort) i Norrköping där vi ska bo i natt. I morgon blir det filminspelning med Crazy Pictures.

01.15 släckte jag. Då hade jag skrivit ihop en tulldeklaration för transporten från Toronto som ska till AFU och mejlat den till företaget i USA som har hand om detta åt oss.