Vaknade 03.10 första gången och tog en halv tablett av ett insomningspiller som jag fått av Mia på jobbet och kunde somna om en halvtimma senare för att vakna igen 07.30. Så det var bra. Då blev det nästan åtta timmars bra sömn i natt och nu är jag på rätt sida dygnet.

I dag började konferensen ”Archives of the impossible” på Rice University som är ett stenkast från Hilton Houston Plaza där jag bor. Jag ser faktiskt uiniversitetsområdet från mitt fönster på artonde våningen.

Gick ner i lobbyn och löste in min frukostkupong som gav mig en varm burrito, en plastburk med frukt och en flaska juice. Allt intogs framför teven medan jag tittade på CNN och andra kanaler för att hänga med i vad som händer i kriget.

Det var i alla fall trevligt att prata med Jim som hälsade mig på den lilla svenska han kan (han har rötterna som Öberg från Göteborgstrakten långt tillbaka i släktleden) och att höra att han mår bra.

Efter frukost på rummet satt jag kvar och skötte lite ”pappersarbete”, alltså digitalt sådant. Anneli skickade över ett brev jag fått från en dam utanför Manchester i dag som jag skrev ett svar på och skickade tillbaka till Anneli som tar det till posten i dag. Brevet handlade om en del tidskrifter och annat material som hon ville donera.

Efter 12 gick jag ned i lobbyn och beställde lunch. Någon riktigt restaurang finns inte men väl ett slags lunch- och frukostställe som från sin begränsade meny erbjuder lite av varje. Så jag slog till med en större biffsandwich och en dricka som givetvis serverades med pommes, men bra sådan, och en sås.

Höll också kontakt med ufologvänner i Moskva och i Rivne i Ukraina som har det svårt på lite olika sätt och behöver allt stöd de kan få just nu och så messade jag givetvis med Anneli där hemma.

Klockan 15 gick jag några kvarter till konferensen i det härliga sommarvädret, säkert drygt 20 grader ute. Framme satte jag mig och pratade en stund med en kille från Washington som hade rest hit för att vara med i publiken och vi pratade bort en stund innan SMiles Lewis dök upp, en av dem jag verkligen ville träffa här. SMiles driver ett arkiv i Austin i Texas som har haft lite problem med höga hyror och just nu tyvärr har tvingats lagra sina samlingar som bland annat innehåller Bob Girards böcker.

När vi fått våra namnbrickor såg jag Jacques Vallée stå en bit bort tillsammans Jean-Pierre Rospars (som jag känner från EuroUFO-listan) och en annan person som jag inte kände igen. Kul att träffa Jacques igen och vi hann prata en bra stund innan han var tvungen att förbereda lite inför sitt anförande lite senare.

Innan han gick visade han mig ett par böcker med hans inventarieförteckning över sitt arkiv som han donerat till Rice och som kom att utgöra grunden för det som nu är universitetets Archives of the impossible.

Pratade också med Leslie Kean som var glad att äntligen ses på riktigt, vi har ju bara haft kontakt via mejl och Messenger tidigare. Bland annat när hon ville bjuda in mig till en konferens i USA för att ental år sedan men jag fick tacka nej då jag var i Peru med familjen. Sedan dess har Leslie blivit kändis genom sitt arbete för New York Times i samband med avslöjandena om att Pentagon drivit ett hemligt ufoprogram i flera år.

Innan konferensens talardel började sprang jag också på Diana Walsh Pasulka som flera kanske känner igen från ”Konspiration UFO” på SVT. Diana är professor i religionsvetenskap vid University of North Carolina Wilmington och hon bad om ursäkt för att hon inte svarat på ett mejl från, hon hade helt enkelt fått alldeles för många sa hon. Nu lovade hon att skicka mig sin senaste bok istället.

Inledningstalet hölls av Jeffrey Kripal som också är mannen bakom att Rice har skapat detta arkiv och denna konferens som ju skjutits upp i över två pandemiår. Efter honom var det dags för Jacques Vallee som utan tvekan måste betecknas som världens ufonestor och den person som har mest tyngd när det gäller frågan i dag.

Jacques överraskade många med ett tal som handlade ganska om hur vi tolkar vår omvärld och vilka budskap vi människor nås av och inte så mycket om ufo eller om det arkiv som han börjat lämna ifrån sig till Rice. Men han var på pricken rätt när han på ett snyggt sätt kritiserade den amerikanska militären för att dribbla med korten då de plötsligt hittade på UAP som ersättning för ufo i sitt arbete.

Efteråt var det mingel och lite fingermat som jag knappat hann äta något av eftersom jag blev sittande och pratade med SMiles och Greg Eghigian som är professor i historia vid Penn State University. Greg är en sann vän av AFU och har besökt AFU två gånger, en vecka åt gången, under två år.

Det material Greg samlade in vid besöken i Norrköping kommer att utgöra en viktig del i en bok om uforörelsens historia som han arbetar på. Och han hyllade AFU och vår gästfrihet och fantastiska arkiv upprepade gånger under kvällen.

Vid 19-tiden var vi tvungna att gå eftersom lokalen som vi var i skulle stänga så jag, Greg och SMiles åkte upp till mitt rum (som ju är stort så det räcker och blir över) för att prata i några timmar till. Först vid 23 kände vi oss hyfsat klara och då hade Greg pumpat mig och SMiles på en massa information för sin bok. Men det var knappast någon intervju utan ett trevligt trepartssamtal som pågick i två och en halv timme.

Vid 00.30 var det dags för mig att släcka.