…ned som en pannkaka

En dags om kom att handla om ballongpojkens fortsatt återkomst till jorden. Men landningen blev betydligt hårdare än vad familjen Heene nog hade räknat med. Polisen slog i kväll fast att pappan och övriga i familjen hade hittat på det hela för att skapa PR åt sig och resten av familjen. Läs gärna min kollega Carolines artikel. Man kan bara tycka synd om barnen som har en sådan far och mor som inte kan skilja på fiktion och verklighet.

Jag skrev en blogg om pappa Richard under eftermiddagen. Och det man kan säga om honom är väl att han lever i samma konstlade verklighet som så många andra som jag har kontakt med över mejlen. Folk som tror på hemliga regeringar, jordens undergång år 2012 och på att det går reptilmänniskor bland oss på jorden.

Det är tyvärr dessa människor som Richard som drar ett löjets skimmer över ufofrågan och som döljer den verkliga sanningen – att det finns ett oförklarat fenomen med oidentifierade föremål som observeras runt om i världen. Medan vissa ufologer beskyller myndigheterna för att dölja ”sanningen om ufo” så ser jag lika ofta, eller oftare, hur det är de övertroende tefatsfanatikerna som bidrar till att lägga ut rökridåer.

På hemmafronten har Lena, Mikael och barnen precis gett sig iväg i mörkret mot Dunderhult. En 34-milaresa. Det har varit trevligt att ha dem här även om det i kväll blev ett ordentligt missförstånd då jag åkte in till Hotell Oden för att hämta dem vid 19-tiden och de istället gick till pendeln och tog tåget hem. Tillbaka hemma blev det kall lax (som trots det var mycket god) och potatis. Bra pendang till jobbets pizza som i och för sig också var god till lunchen i dag.

Ringde och gratulerade Kicki på Norrbottens-Kuriren som fyllde 51 i dag. En tjej som inte bara vunnit kampen mot bröstcancern utan också för ett par veckor sedan gjort en fantastisk bilaga om just denna sjukdom för Kuriren.

Nu ska jag lägga mig. Ont i nacken sedan en vecka tillbaka vilket inte är så roligt. Ständig värk tröttar, den saken är klar.

Loading