Möte med Paul och Charla och ned till Bob

Paul och Charla Devereux med sin bokdonation.

I morse blev det en enkel trekantsfrukost på rummet i Redditch eftersom den inte ingick i priset. Men mackorna vi köpte på Tesco i går var goda och vattnet smakade också som det skulle.

Strax efter 09 hade vi checkat ut och kunde rulla iväg mot Moreton-in-Marsh för att träffa Paul och Charla Devereux men trots att vi stannade för att tanka i samhället med det härliga namnet Bourton-on-the-Hill (det finns ett Bourton-on-the Water också) så kom vi lite tidigt till paret.

Paret Devereuxs fina men döva kisse.

Paul hade samlat ihop ett stort antal böcker i våra ämnen som ni kan se på bilden ovan och när vi pratat en stund lovade han betydligt fler nästa år. Vi fick dessutom en låda med The Ley Hunter där AFU saknar en del nummer. Och några travar med Pauls egna böcker som vi får för att sälja i AFU Shop.

Vi började med lite dryck och kakor i köket där vi pratade om amerikansk politik och annat dagsaktuellt men sedan gick vi upp till Pauls härligt belamrade arbetsrum där vi tittade på hans bildsamling som med tiden också kommer att hamna på AFU.

Precis som förra gången var parets döva kisse med och kollade in vad vi gjorde. Jag hade tagit en tablett och klarade mig bra trots att den fällde som om hela pälsen höll på att falla av.

Lunch med Paul och Charla.

Framåt 13 gick vi ned till en restaurang som låg tvärs över huvudgatan där vi åt Fish’n Chips och fortsatte prata om våra gemensamma intresse. Paul och Charla är intellektuella och roliga och lätta att prata bort en stund med. Det ska bli roligt att träffa dem igen nästa år.

Håkan upplyser Paul om vad som finns på menyn.

Sedan tog vi och gps:en småvägarna till M40 vilket var hur kul som helst. Vi fick verkligen se den engelska landsbygden och massor av små spännande samhällen.

På vägen mot London och Bob Rickards blev vädret riktigt bra och jag passade på att ringa till Anneli hemma i Skälby. Hon var ute med Ylva och skulle sedan vidare till Maria så det kändes bra att hon inte sitter ensam. Det var bra med både henne och Ylva och vädret i Stockholm var också vårlikt.

Efter att ha åkt Orbitalen för femtioelfte gången tog vi av ned på M11 och så vidare till Ilford och Forest Gate och Bob. Där ägnade vi sedan kvällen åt att packa allt vi fått med oss ifrån biblioteket i Newcastle, Janet Bord, Jenny Randles och Paul Devereux i de standardiserade lådor som vi använder för att skeppa allt till Sverige och AFU.

En av lådorna från Tyneside UFO Society.

Lådorna från Tyneside UFO Society innehöll mängder av tidningsklipp och rapporter, allt välordnat plus en del ljudband och bilder. Nu ska allt till AFU för att digitaliseras.

Det är mycket att göra innan de samlingar som vi samlar in här i Storbritannien kommer hel till Sverige. Mycket, mycket mer än den som bara följer oss ytligt kan ana. Och en hel del tid går att till att förklara vad vi gör och varför en viss person ska skänka sina saker till oss. Den här resan har inte varit något undantag men vi ser stora framgångar eftersom flera personer nu kommer att donera ännu mer böcker och dokument.

Håkan stoppar bubbelplast i en låda.

Rent fysiskt är det en bra genomkörare för oss att bära upp drygt 100 lådor från källaren längs en trång och lätt trasig trappa och sedan ut till det rum där Håkan och jag sover. Ni kan se hur det ser ut på en bild lite längre ned i bloggen.

Vi delade upp det så att jag sprang i trappan och Håkan tog emot lådorna och bar dem genomen trång och jobbig gång till rummet där de sedan staplades på varandra.

På plats i källaren.

Faktum är i alla fall att Bobs källare nu så sakteliga börjar tömmas. Den är långt ifrån tom men man kan se cementgolvet på platser där det inte synts på årtionden.

En del av lådorna har stått där nere länge så efter att han burit upp dem tog vi bort den gamla och torra tejpen och ersatte den med ny.

Vi jobbade på mellan 20 och 22 med bärandet och nu står cirka 160 lådor här uppe och ett femtiotal är kvar där nere. Tro mig, vi blev hyfsat svettiga av jobbet. Så nu ser det ut som när jag och Anders Persson var här i höstas, vi sover bland lådor.

Det blev sängen före midnatt. Vilket är bra. Men i dag har jag känt mig pigg hela dagen eftersom det blev nästan sju timmars sömn i natt.

Här bor vi.

I natt kommer vi att sova gott. Inte minst för att Bob verkar ha fått igång värmen i vårt rum. Det tackar vi för!

Loading