Den sen 19 juli, Kölmjärvdagen, blev en lång och rolig dag med massor av möten och några roliga slumpartade sammanträffanden. Precis som det ska vara. Och allt började i Umeå klockan 06.30 när jag gick upp – Anneli var redan uppe sedan en stund.
Det blev hej och på återseende till Ylva och Anna som vi lämnade utan att äta frukost för att köra till Sollefteå där vi bestämt möte med Peo och Anneli på Café Petter. Dels för att äta frukost i form av en räksallad till Anneli och en räkmacka till mig men framför allt för att få tillbaka min dator, mina läsglasögon och almanackor som jag glömde i Näsåker i början av den här resan.
På vägen dit mötte vi en långtradare som körde väldigt fort och eftersom det var grus på vägen just där fick vi ett stenskott i nya vindrutan. Inte så kul.
Vi fick sätta på ett ”plåster” från Ryds när vi kom fram till Sollefteå men det blir till att åka in och laga det när vi kommer hem.
Nu hade Peo och Anneli tagit med sig dem till Sollefteå och i vi sammanstrålade där en stund vid 09.30 för att äta och prata. Ett stort tack till dem för den extra resan.
Nu kunde vi inte stanna särskilt länge eftersom vårt mål var Mannaminne ute vid Höga kusten-kusten. En sevärdhet som vi missade förra gången vi var i krokarna. Det tog någon timme tid men väl framme vandrade vi runt där i 90 minuter för de 150 kronorna som det kostade att besöka detta udda museum
Mannaminne är Anders Åbergs skapelse och den är minst sagt diversifierad. Hans egen konst finns där men också en massa prylar och fordon från allehanda håll. Allt är inte i bästa skick, det ska sägas, men ändå roligt att se.
Vill ni se fler bilder från Mannaminne har jag lagt dem sist i bloggen.
Innan vi lämnade trakten stannade vi till i Nordingrå och köpte frimärken till vykorten vi köpte på Mannaminne och sedan satte vi oss i solen utanför butiken och skrev två av dem. Jag åt en macka och drack en Trocadero (inte en äcklig zero utan en ”riktig”) innan vi körde vidare mot Sundsvall och checkade in på Knaust där vi gillar att bo.
Det blev ett kort besök på hotellrummet innan vi gick till Vinylstallet, som jag besökte också förra gången jag var i Sundsvall, där vi träffade Jan Boholm som jobbar där. Köpte en Bowie och en Ekseption och pratade bort en stund inna vi plockade upp bilen från parkeringen för att köra till Gabriella och Marcus (som bor på Alnö) och Carolina och Thomas som var där på besök. Båda tjejerna har varit kollegor med Anneli.
Nu stannade vi till en stund och träffade dem och deras små döttrar, gick husesyn och pratade. Och när jag stod där i deras trädgård ringde telefonen och det var Ingemar Lahti (UFO-Sverigemedlem och vän) som läst min Facebookuppdatering om Vinylstallet och berättade att han precis varit där bara några minuter efter oss och att han och Jan Boholm var kompisar och dessutom hade spelat in en skiva ihop som precis kommit ut!
Snacka om roligt sammanträffande! Nu får vi se om vi hinner träffa Ingemar i morgon.
När vi ändå var på Alnö körde vi ett par kilometer hem till Rapport-Nytts nya redaktör Malin Viklander för att se hur det stod till med henne efter den otäcka hästolyckan för tre veckor sedan. Och det verkade vara på rätt väg. Hon var vid gott mod och läkningen gick åt rätt håll.
Vi hann inte stanna särskilt länge för vi hade ännu ett besök nu när vi ändå var i Sundsvall, nämligen Leif Ohlsson och hans Britt Marie. Leif är en av mina brevvänner (och den som utan tvekan skriver bäst och intressantast) och vi har träffat de båda vid några tillfällen tidigare – alltid på Bokmässan i Göteborg.
Nu hade bestämt träff och blivit hembjudna till dem på middag. Leif är en storläsare och vi delar många intressen, bland annat frimärken, så nu fick vi några timmar att språkas vid om detta och mycket, mycket annat.
Och maten var god – en brittisk Shepard’s pie. Vi blev kvar hos de båda i tre timmar och tiden gick som ett spjut. Dessutom skickade Leif med mig en fin donation till AFU. Det tackar vi för!
Under tiden hos Leif ringde Camilla som har heft en hel del konstiga upplevelser under åren men också mått väldigt dåligt av dem. Nu hade hon pratat med en kamrat som tydligen förläst sig på Bibelkoden och verkade tro på allt som stod i boken.Jag försökte förklara att den där så kallade koden var motbevisad sedan länge.
När vi kom tillbaka till Knaust gick vi först till rummet och sedan tycket Anneli att vi kunde gå till Bishop’s Arms eftersom hon, som stammis på Elite, fått en värdecheck på 50 kronor. Så det gjorde vi. Vandringen dit gick genom ett antal vindlande korridorer från hotellet men efter en stund var vi framme och vi ställde oss i baren för att beställa då vi oväntat hörde våra namn nämnas bakom våra ryggar.
Och tänk! Där satt Nanna och Bert från Stockholm. Två av våra bästa vänner. De var på väg upp mot Parakka och hade stannat till i Sundsvall för att bo över natt på samma hotell som vi.
Så det blev till att byta bord och sedan hade vi en hel massa att berätta om. Jag drack en god Fuller’s ESB och Anneli lite bubbel. Kallt var det så till sist fick Anneli fixa filtar åt oss eftersom det drog kallt där vi satt i uterummet.
Men till sist var det dags att sikta på sängen och klockan tolv låg vi där. Häftig dag!
