Efter att ha packat och jobbat lite med att korta mitt föredrag som jag ska hålla utanför Helsingfors i helgen åkte jag och Anneli till Bas Barkarby för att se Per Åhlin-utställningen där innan den stänger på lördag.

Mycket fint att titta på men utställningen är liten, det ska sägas. Och givetvis fanns Per Åhlins mest kända figur Karl-Bertil med. Vi fick en bra pratstund med mannen som såg till utställningen, som är gratis, och det var en stilla ström med folk dit så länge vi var där.

Själv har jag ett fint minne när det gäller Per Åhlin då jag träffade honom och Hans Alfredson i Tomelilla 2004 för en intervju för DN. Två legendariska personer i svenskt filmliv som nu båda är borta.

På andra sidan gången fanns ingången till biblioteket som också det var ganska litet. Vi tog trappan upp förbi barnavdelningen till vuxen och ungdom och vandrade runt även där en stund.

På science fiction-avdelningen satt en liten skylt med ett stiliserat tefat.

Innan vi lämnade Barbarbystaden köpte vi med oss lite att äta från American take away eftersom den restaurangen låg precis intill där vi hade parkerat bilen. Bra pizza men kocken glömde lägga i ägget i Annelis sallad.

Hemma packade vi, gick över till grannen en stund och sedan tog vi bilen till Vikingterminalen för att ta ”Gabriella” mot Helsingfors. Vi fick en hytt på våning 6 och hann mst bara softa en stund innan det var dags att gå till buffén för att äta klockan 17.

Buffén, förresten, det visade sig inte stämma riktigt. Jag köpte biljetten för ett halvår sedan och efter att Anneli tittat på den var vi överens om att det var just buffé vi skulle äta. Jag brukar ofta beställa den ena vägen och så á la carte på vägen hem. Så vi visade våra hyttkort och efter ett visst letande hittade hovmästaren ett bord åt oss, längst fram med bästa utsikten.

Så vi satte oss där, hämtade var sitt glas med dryck och började sedan fylla våra tallrikar.Men, men, vi hade bara hunnit sitta där en kort stund innan en servitör dök upp och visade oss att vi egentligen hade betalat för á la carte. Dyrare alltså.

Anneli stack till hytten och hämtade vår bokning och där stod det bara ”dinner” som vi hade tolkat som just buffé. Fel, visade det sig. Servitören, som var utsänd av hovmästaren, konaterade att det skulle vara ekonomiskt bättre för oss att byta restaurang så efter att ha druckit ur mitt glas och ätit upp laxen gick vi dit.

Även där ett fint fönsterbord som vi kunde se Stockholms skärgård passera utanför medan vi åt vår silltallrik, oxfilé och sedan en underbar chokladmousseefterrätt.

Mätta och nöjda gick vi tillbaka till vår hytt på våning 6 och vilade på den breda dubbelsängen men efter någon timma plockade jag fram min reslektyr som är Fred Anderssons ”Northern light – high strangeness in Sweden” som är 161 sidor och lättläst. En svensk bok om svenska fall skriven på engelska, vilket är ovanligt.

Det kommer att bli en tidig kväll i säng.