Tur på stan, konst och vorschmack

Vi skålar för Ernst Linder den yngre på Savoy.

Efter frukost på ˝Gabriella” var det bara att köra av in till vårt hotell på Annegatan som heter Anna och alltså inte Anne. Men bra läge och helt okej pris. Det regnade när vi checkade in och fortsatte sedan att regna – och ibland ösa ner – under större delen av förmiddagen och halva eftermiddagen.

Kalle på finska inköpt till AFU.

Vi fick en parkeringsplats i ett garage längre ned på gatan dit jag körde medan Anneli checkade in och sedan var det bara att ge oss ut i regnet för att kika på stan. Det blev besök på Sokos och Stockmanns men också på Suomolainen Kirjakauppa på Aleksanterinkatu (där jag köpte en Kalle Anka med eteatstema åt AFU) och Akateeminen Kirjakapuppa på Keskuskatu (där det blev en Graham Hancock som jag saknade). Två riktigt fina bokhandlar som var väl besökta och där den tryckta boken verkade leva ett gott liv.

Regnigt i Helsingfors men vi hade både paraply och regnkläder.

Vi stannade också till och åt en lunch i form av mackor/sallad och dricka/kaffe på Coffee house på Sokos som var trevligt och mysigt.

Några få som inte behöver censureras på blogg.

Men målet var egentligen Kiasma, ett konstmuseum bredvid Mannerheimstatyn och inte långt från stationen. Museet var fint och stort och huvudutställningen var Tom of Finland homoerotiska konst som kanske blev lite enahanda med samma typ av machokillar hela vägen.

Nere vid stationen.

Men ingen kan förneka att han var skicklig i det han gjorde. Det hade trots allt varit roligt om vi hade fått se några av hans teckningar från krigsåren som det stod att läsa om. Men tydligen fanns de inte bevarade eller också valdes de bort.

Efter timmarna på stan softade vi på hotellrummet, jag läste ut Fred Anderssons bok och försökte sova en srund eftersom natten hade blivit kort. Men framåt 18 började vi göra oss i ordning för kvällens utflykt till Savoy och en resa i Gustaf Mannerheims fotspår.

Jag har en lite speciell relation till denne främste finländare genom tiderna (framröstad som det för ett antal år sedan) då jag var god vän med Ernst Linder (ufointresserad och med i Ifologiska sällskapet där han också blev ordförande) som hade Gustaf Mannerheim som gudfar.

Mannerheim var bästa vän med Ernst pappa Ernst Linder den äldre som bland annat tog olympiskt guld i ridning i Paris. Ernst Linder d. ä. var också general och kom att engagera sig i Finlands kamp för självständighet och stred på finländarnas sida 1918-1920 vid utbrottet av inbördeskriget i Finland. Han deltog också i den vita armén i striderna vid Tammerfors.

Ett av Mannerheim signerat foto med honom själv, till höger, och Ernst Linder, till vänster, i august 1941.

Mannerheim blev med tiden Finlands högsta militära befäl och under några år också landet president innan han av hälsoskäl lämnade den posten.

Nu hade vi alltså bokat Mannerheims stambord på Savoy i akt och mening att äta vorschmack som var fältmarskalkens favoritmat där. Nu fick vi ett annat bord, vilket var bra, men vi fick också möjlighet att sitta ned vid stambordet en stund och konstatera att Mannerheim hade en egen telefon direkt till köket för att kunna beställa mera mat eller snaps när så behövde.

Vid Mannerheims bord på Savoy.

Vi fick ett utmärkt bord med utsikt över stan från sjätte våningen där restaurangen ligger och det är lika bra att jag varnar alla, det är inte billigt att äta här – men värt varenda euro.

Efter att ha tagit in lite bubbel i form av Crémant och till den en lite förrätt bars det in siktartar som var upplagd som ett veritabelt konstverk följd av celeriac, vorschmack, anka och svartavinbärscitronkaka med en hel del annat smått och gott där emellan. Allt var helt underbart gott.

Vorschmacken serverad.

Vorschmacken, eller ”vorsch”, bestod av mald fisk (med sälta) och till den en tryffelblandad potatispuré med rödbetor, saltgurka och gräddfil. Vi hade också bett om en snaps och en pilsner som serverades i form av Savoys egen öl.

Servitrisen berättade, medan hon hällde upp snapsen, att den skulle vara till brädden där enbart ytspänningen höll den kvar eftersom marskalken ville se om den han åt med var nervös eller inte. Spilldes det så var det inte bra.

Dessutom skulle rödbetorna (röda som de var) serveras till höger eftersom fienden kom från det hållet. Något servitrisen konstaterade verkade gälla åter igen.

Vå åt i två och en halv timma medan den ena rätten efter den andra bars in. Och även om det alltså blev dyrt (bara dricksen gick loss på 300 kronor) var det en stund att minnas.

Sedan var det bara att ta hissen ned och vandra hem till hotellet. Säkert 17 grader varmt i luften. Mycket lyckad dag. I säng vid 23.

Tartaren inledde.
En av smårätterna.
Savoys öl kom från trakten av Åbo.
Vorschmacken.
Ännu en liten smårätt.
Ankan med svamp och en mörk lingonsås.
Ännu en liten smårätt.
Några fina godisbitar avslutade.

Loading