På förmiddagen gjorde Anneli en insats med dammsugaren medan jag satt och skrev julkort till utlandet inklusive mitt sedvanliga julbrev till mina brittiska vänner. Vi jobbar oss långsamt igenom julkortskrivandet men det kommer att ta flera dagar till innan vi är i mål där. Folk som aldrig skriver får inga kort i år. Det är helt enkelt för dyrt att skicka dem. Men 100 ska vi väl ändå få iväg tänker jag.
När klockan närmade sig 11.30 kom Ylva och Niklas vandrande efter att ha delat buss på vägen hit. För klockan 12 väntade julbord på Markus arbetsplats Viksjö GK, precis som förra året. Vi tog bilen dit och passade först på att titta in på Markus första egna kontor. Grabben har en bättre skärm till sin dator än vad jag har!
Julbordet var riktigt bra men som vanligt blir man ju übermätt alldeles för fort. Rätt mycket vilt fanns på menyn men också det vanliga. Enda plumpen var väl en trist Janssons. Vi satt där i drygt 90 minuter och åt i lugn och ro. Glögg ingick också.
Men sedan körde jag hem med Ylva i bilen medan Markus fortsatte jobba och Niklas och Anneli tog en promenad. Där plockade jag och Ylva upp åtta kassar från nedervåningen och lastade in dem i bilen. För mitt mål var Uppsala och besök på tre olika platser för att sälja serier, skivor och böcker.
Efter att ha släppt av Ylva i Barkarby var det raka vägen till Uppsala. Under tiden klädde Niklas vår gran och Anneli fortsatte med julkort och att förbereda morgondagens bjudning. Och granen blev hur fin som helst! Snyggt jobbat av grabben!
Mitt första stopp blev Seriezonen där jag lämnade tre kassar med Kalle Ankas pocket som de ska betala fem kronor styck för. Vi pratade en stund och jag fick löfte om att pengarna skulle komma på tisdag.
Nästa mål var Röda rummet och där hittade jag en bra parkering i närheten så de två tunga kassarna som skulle kånkas dit klarade sig utan haverier. Nu var Karl-Axel inte på plats ännu så jag lämnade kassarna och körde till Skivcentrum istället. Som vanligt tog Ejdar Gokturk emot och jag överlämnade tre kassar med cd, lp och filmer.
Klar där körde jag tillbaka till Röda rummet och då hade Karl-Axel dykt upp. Jag vill ju inte missa att sitta ned och prata med denne trevlige man en stund.
Hemma igen läste jag mejl och kunde konstatera att det fortfarande inte finns någon förklaring till drönarobservationerna i New Jersey. Vita huset har sagt att de inte utgör något hot mot nationens säkerhet vilket har fått många ufologer att ana ugglor i mossen. För att säga något sådant, menar de, måste ju Vita huset veta vem skickat ut drönarna.
Kanske kan man resonera så. Men man kan också resonera som så att dessa drönare, om det nu är sådana, inte gjort något som visar på att de är fientliga.
Jag har också korrekturläst UFO-Sveriges kommande medlemsbrev och skrivit en text om portohöjning på våra tidskrifter som ska ut på ufo.se.
Jo, när jag var på väg hem från Uppsala ringde Håkan Fenander och berättade det jag redan visste, att jag var intervjuad i Aftonbladet i dag. En intervju som gjordes för en månad sedan. Artikeln handlade om Rendlesham Forest-fallet som nu har blivit dokumentär. Fick också en förfrågan från en radiokanal om att vara med och prata ufo lite senare i december.
Då hade jag också, med några minuters marginal, hunnit stanna till på företagsposten med några brev och kort.
Hemma blev det fortsatt dammsugning och dukning inför morgondagens grötfest. Jag bar också ned alla lådorna med Anders Palms bilder en trappa så att gästerna ska kunna ta sig fram till soffan i vardagsrummet. Strax före midnatt blev det sängen.
