Belgisk fest med trevliga vänner och intervju

Fred, Björn, Johan, Ylva, Anders och Anneli (och så jag bakom kameran) samlade kring bordet.

Klockan 17 i kväll kom de första gästerna och snart kunde vi dricka en välkomstdrink innan jag drog igång våffelproduktionen. Och efter den blev det en belgisk gryta som jag och Anneli hade förberett redan i går men potatisen kokade vi givetvis i dag. Efterrätten var lätt frusna bär i glass med sås och till allt drack vi belgisk öl.

För detta var en belgisk temafest även om vi inte hade den obligatoriska moule et fritesen som huvudrätt eftersom Johan har problem med skaldjursallergi. Men grytan blev riktigt bra och våfflorna var något alldeles extra då vi toppade dem med smetana/creme fraiche och Kalixlöjrom. Smarrigt.

Ett riktigt trevligt gäng var det och det blev mycket spökhistorier och annat skrömt under kvällen. Johan har ju skrivit en bok (Stugorna) som är hyfsat spökig och en bra läsning medan Fred har jobbat med TV4:s Kalla kårar och mycket annat där vår gräns mot det ickefysiska tänjs ut och blir tunn.

I dag var det alltså inte jag som var tvungen att ta mig igenom halva stan för att komma hem, det var Anders. För mig och Anneli var det nära till sängen, precis som för Ylva som bor över här i natt.

I övrigt har dagen bestått av enklare ärenden och att göra klart hemma för våra gäster, men jag blev också intervjuad av Göteborgs-Posten om de fortsatta drönarlarmen. Det finns flera saker att ha med sig här. Det ena är att det finns gott om knepskallar som flyger drönare där man inte får – som vid flygplatser och vid deras inflygningsbanor. Det andra är att många tolkar allt de ser på himlen som drönare numera, trots att det är helt andra saker. Ni kan läsas artikeln här.

Pratade en stund med vännen Mats Areskoug som håller på att lägga sista handen vid sin bok om svårfångade men intressanta sevärdheter. Kommer nästa år – köp den då!

Och så körde jag till posten med en bok som en kvinna i London köpt av mig på Tradera. En signerad bok där Agnetha Fältskog skrivit sitt namn. Som vanligt går pengarna raka vägen till AFU. Det var tre personer som slogs om den och som gav nio bud innan tiden rann ut.

Fick förresten ett tråkigt fönsterkuvert från Norge då jag var där senast. Det glada budskapet var: ”I Norge är de flesta vägar, broar och färjesträckor avgiftsbelagda. Användningen registreras automatiskt och faktureras i efterhand.”

Precis så blev det.

Till sist var dagen slut, Ylva och jag diskade (Ylva mest) och strax efter midnatt var också jag i säng för att läsa lite.

Loading